Kjell växte upp i Malmö. I Europa rådde krig och förstörelse, här hemma var det ransonering och mörkläggning. Kjell blev scout i slutet av 1940-talet i Scoutkåren Väpnarna. Där blev han vän med Jan, Olle och Lennart, en livslång vänskap som varat i över tre kvarts sekel.
Kjells första yrkesverksamhet var som kockelev och han fortsatte som klarerare på en speditionsfirma. Så småningom verkade han som konsulent i Södra Skånes scoutdistrikt. Scoutrörelsen blomstrade och Kjell var med och utvecklade verksamheten. 2024 besökte han Scoutmuseet i Malmö och donerade sitt arkiv med material från Stilskolan, en utbildning för ungdomar, där Kjell verkade som ledare och lärare. Han var stolt över scoutingens insats för ungdomar.
I början av 1960-talet mötte Kjell sin livsledsagare Barbro och de fick ett långt harmoniskt äktenskap. Tre döttrar blev familjens stolthet och familjen var en värdefull kraftkälla.
Då Kjell gick vidare i yrkeslivet blev intresset för natur och djur vägledande. Familjen lämnade Malmö 1967 och bosatte sig i Kolmården, med djärv och vacker natur. Familjens gula hus i en ekbacke med blåsippor blev deras hem för gott. Kjell arbetade på Kolmårdens djurpark med marknadsföring av parken i en tid då den utvecklades positivt. Han stannade på djurparken till sin pensionering. Det var med glädje och stolthet Kjell visade oss runt i djurparken.
Vänskapen med scoutvännerna levde vidare och gänget utökades med grabbarnas fruar. Scoutkåren brukade fira sin väpnardag i Scoutstugan i Holmeja utanför Malmö på Kristi Himmelsfärdsdag. Den dagen blev en tid för gänget att träffas årligen.
Det hann bli 34 träffar innan Kjells död nu bryter kretsen. De fyra vännerna turades om att bestämma program och plats för mötena. Det blev många fina upplevelser på natursköna, kulturellt intressanta och historiska platser i Sverige, Norge, Danmark och Tyskland. Vid Kjells sista telefonsamtal med en av oss sa han att han saknar våra diskussioner. Kjell var nyfiken på livet och ville veta vad vänner och kollegor tyckte i viktiga frågor som rör tro och vetande. Den nyfikenheten och intresset för andras åsikter behöll han livet ut.
På äldre dagar fick Kjell kämpa mot ett hjärta som inte ville ställa upp för honom. Otaliga gånger stod han med en fot utanför jordelivet och blev räddad tillbaka tack vare skicklig vård. Nu sa han att han inte längre orkar. Han var en kämpe in i det sista och levde för sin familj och vännerna. Att barnbarnen bodde nära honom och kunde besöka Kjell ofta var en stor tröst och glädje. Han har ritat sitt sista spårtecken i sanden, en cirkel med en punkt i mitten och därmed sagt nu går jag hem. Han har lämnat oss i sorg och saknad. Vi står kvar och nynnar på scouternas tapto:
Dagen dör. Skymning rår, över skog, över berg, över hav. Allt är ro. Vila trygg, Gud är när.
Gunilla och Olle Assarsson
Irja och Jan Andersson
Lennart Jonson
Barbro Grevholm