Med sina 2 240 meter över havet är Mexico City en av världens högst belägna huvudstäder.
Av alla idrottsevenemang som arrangerats här genom åren är det kanske OS 1968 som allra tydligast illustrerar de utmaningar den här staden bär med sig.
Olympiska rekord slogs i grenar som 100 meter, 200 meter och 400 meter. Amerikanen Bob Beamon hoppade 8,90 meter i längdhopp, ett världsrekord som stod sig i nästan 23 år.
Långdistanslöparna hade det desto jobbigare.
På distanser som 5 000 meter, 10 000 meter och maraton gick loppen betydligt långsammare än förväntat. Deltagarna vittnade om hur de fick kämpa för att få luft, och många kollapsade efter målgången.
Välkommen till Mexico City, där den tunna luften gynnar explosiva grenar men kan vara en mardröm för den som ska springa långt och länge. Särskilt om personen i fråga inte har tid att acklimatisera sig.
– Rekommendationen är att man antingen åker tio dagar före, vilket är för länge för oss, eller i sista minuten, vilket inte är tillåtet (av Fifa), säger Englands förbundskapten Thomas Tuchel.
Psykologisk utmaning
Att min sömn är sämre än vanligt under den första natten i Mexico City kan antagligen förklaras med att jag helt enkelt inte är van vid luften.
Det menar Robert Roach, professor i fysiologi och en av världens ledande forskare på hur hög höjd påverkar människokroppen.
– När kroppen känner att den inte får tillräckligt med syre händer det framför allt under sömnen. Då blir sömnen kraftigt störd, förklarar Roach och tillägger:
– Jag skulle bli förvånad om inte minst halva laget sov riktigt dåligt i natt. Det beror på höjden. Sedan vaknar de och börjar tänka: ”Jag har sovit för lite, jag är trött.”
En del av utmaningen är fysiologisk. Men den psykologiska aspekten är minst lika avgörande, anser Roach.
– Vi ser det hela tiden i Denver. Jag bodde där under en period, och staden ligger bara på omkring 1 600 meters höjd, alltså betydligt lägre än Mexico City. Ändå ser man professionella idrottare, basketspelare och ishockeyspelare sitta på bänken och andas syrgas, säger Roach.
– Som fysiolog vet jag att syrgasen egentligen inte förbättrar deras prestationsförmåga. Däremot tar den bort den oro som uppstår när man känner att man inte får tillräckligt med luft. Om England står inför någon verklig utmaning här tror jag att den är lika mycket psykologisk som fysisk.
Nästan ointagliga på Azteca
Mexiko har ett ytterst imponerande facit på Azteca.
Av totalt 85 tävlingsmatcher (VM, VM-kval, Gold Cup, Nations League och Confederations Cup) har laget bara förlorat två gånger på hemmaplan. Den senaste förlusten kom mot Honduras 2013, en match som slutade 1–2.
Det är samtidigt värt att komma ihåg att merparten av matcherna har spelats mot motstånd från Concacaf, en nivå som i regel är lägre än den England representerar.
Inför Mexikos sextondelsfinal mot Ecuador, som slutade med en stabil 2–0-seger, låg större delen av fokus på logistiska bekymmer för motståndarna snarare än på höjden. Det berodde främst på att Ecuador spelar sina hemmamatcher i Quito på omkring 2 850 meters höjd.
Robert Roach betonar att alla människor reagerar olika.
– Under ett decennium arbetade vi på Mount McKinley i Alaska med medicinsk forskning om problem på hög höjd. Vi hade medarbetare som vi kände professionellt, men som aldrig hade varit i bergen tidigare, berättar Roach.
– En av tio kunde inte anpassa sig till höjden. Då pratar vi om personer som behövde hjälp med allt – få maten serverad och hjälp att ta sig till toaletten.
Enda rådet: Drick!
Inför VM 1970 valde England att anlända till Mexico City nästan en månad i förväg. Turneringen slutade med uttåg i kvartsfinalen mot Västtyskland.
Inför VM 1986 stannade laget fyra dagar i Mexico City, besegrade Paraguay med 3–0 och föll sedan mot Argentina efter Diego Maradonas omtalade ”Guds hand”-mål.
Så vad kan ett lag med 48 timmar på sig egentligen göra i förberedande syfte?
Den yrsel som drabbar vissa – inklusive mig själv – förvärras markant av vätskebrist. Om Robert Roach hade varit rådgivare åt England hade hans budskap varit glasklart:
– Drick så mycket som möjligt! Jag skulle säga att de bara behöver ta sig igenom det och inte gnälla över hur de mår. Om de dricker tillräckligt mycket kommer de att prestera så bra som de kan. Det finns inte så mycket annat att göra åt saken.
England är med andra ord inte Robert Roachs favorit.
– Jag skulle inte sätta mina pengar på dem, om vi säger så.
Robert Roach tror att engelsmännen eventuellt kan stå för en del dumma misstag på söndagskvällen.
– Hjärnan är kroppens största syrekonsument. Det är alltså den som påverkas mest när syrenivåerna sjunker, säger Roach.
– Jag menar inte att de inte är professionella. De vet hur man pressar sig även när man är trött. Men det skulle inte förvåna mig om vi ser några riktigt märkliga misstag från England.