Matproduktionens villkor och biologisk mångfald hänger ihop. Sverige har i utgångsläget ett gott arbete med biologisk mångfald i livsmedelsproduktionen. Mycket av det bygger på ett aktivt jordbruk. Trots det ser vi att förslaget till naturrestaureringsplan som myndigheterna lagt fram till regeringen i syfte att bidra till biologisk mångfald i stället riskerar att ytterligare försvaga det svenska jordbruket i ett läge där livsmedelsproduktionen måste stärkas.
Regeringen ska i september lämna in planen för den nationella implementeringen av Naturrestaureringsförordningen till EU-kommissionen. Det är avgörande för Sveriges beredskap och resiliens att arbetet med naturrestaurering inte riskerar svensk livsmedelsproduktion. Men myndigheternas svenska tolkning av naturrestaureringslagen innebär stora konsekvenser för svensk livsmedelsförsörjning, vilka går emot avsikterna i livsmedelsstrategin om att öka svensk livsmedelsproduktion
Samtidigt visar beräkningar att myndighetstolkningen av naturrestaureringslagen riskera kosta svenska staten totalt 460 miljarder kr fram till år 2050. Frågan är om finansdepartement är införstådd med denna enorma kostnad för lagen? Ett belopp som inte inkluderar ekonomiska förluster i form av skördebortfall både i jord- och skogsbruket. Exempel på ekonomiska konsekvenser är:
Om ytterligare upp till 2 miljoner hektar skog undantas för skogsbruk, motsvarar det 17 000 förlorade jobb och minskad produktion av trävaror motsvarande 118 000 trähus. Bortfallen i skogen påverkar även livsmedelsproduktionen eftersom skogsbruket ofta möjliggör investeringar i jordbruket.
Begränsningar för markavvattning som leder till sämre skördar på 5-10% av den svenska åkermarken, vilket kan motsvara upp till 1,1 miljarder kronor årligen. Det är mat som annars hade kunnat bli hundratals miljoner limpor bröd eller över hundra miljoner portioner potatis. Detta i ett läge där vi samtidigt behöver anpassa oss till ett förändrat och regnigare klimat och snarare behöver mer dränering.
Förslaget om ytterligare 60 000 hektar träda kan innebära ett förlorat produktionsvärde på 1,8 miljarder kronor för jordbruket årligen. Fungerande dränering och vattenhantering är avgörande för att kunna odla marken. I ett klimat med både ökad nederbörd och längre torrperioder är det helt nödvändigt att lantbruket kan reglera vattennivåerna. Om åtgärder kopplade till markavvattning begränsas riskerar vi inte bara lägre skördar, vi riskerar att stora områden odlingsbar mark helt tas ur produktion.
Sen finns det också förslag där biologisk mångfald och livsmedelsstrategin går i samma riktning. Ett sådant är att öka mångfaldsrika betesmarker med 100 000 hektar. Detta kräver dock extra insatser från betande djur och lantbrukare. Det är avgörande att hitta rätt finansiering och förutsättningar för att främja en sådan utveckling. Men rätt hanterat kan ett ökat fokus på att återställa förlorade betesmarker både bidra till den biologiska mångfalden och delar av behovet av att öka produktionen av svenskt nötkött och mjölk. I myndigheternas förslag riskerar i stället lantbrukarna att förlora rådighet över marken.
Samtidigt finns redan idag ett omfattande arbete för biologisk mångfald i det svenska jordbruket. Lantbrukare arbetar dagligen med att sköta betesmarker, anpassa brukandet och genomföra åtgärder som gynnar naturvärden. Många insatser sker frivilligt och är anpassade efter varje gårds förutsättningar. Den svenska livsmedelsindustrin, som köper cirka 70 procent av de svenska lantbrukarnas råvaror, är avgörande för att upprätthålla efterfrågan på råvaror som är producerade på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden, som fler kor och får.
Sverige står inte inför ett val mellan mat och miljö. Men om landets livsmedelsproduktion försvagas blir konsekvenserna konkreta. Det blir färre svenska råvaror i mejerierna och kvarnarna, och färre svenska livsmedel i butikshyllorna. Det vore tvärtemot vad konsumenterna och politiken vill, tvärtemot målet i den nationella livsmedelsstrategin och även tvärt emot en av förutsättningarna för ett rikt odlingslandskap – ett livskraftigt lantbruk. Behovet av en ökad livsmedelsproduktion och efterfrågan från Sveriges konsumenter har aldrig varit större än nu.
Vår gemensamma uppmaning till regeringen är att säkra att den svenska implementeringen av naturrestaureringslagen blir anpassad till de svenska ambitionerna i livsmedelsstrategin med att möjliggöra en ökad livsmedelsproduktion, samtidigt som det pågående arbetet för biologisk mångfald stärks.
Palle Borgström, LRF:s förbundsordförande
Cecilia Kocken, Vd för Arla Sverige
Magnus Kagevik, Vd och koncernchef Lantmännen
Björn Hellman, Vd Livsmedelsföretagen