Zara Larsson
KONSERT • POP. Roskildefestivalen, 4 juli.
Lee Strandberg är musikredaktör.
Redan innan konserten ens har dragit igång har Zara Larsson lyckats linda hela Roskilde runt sitt finger. Samtidigt som sångfågelns och dansarnas sista förberedelser kablas ut på Orange scenens bildskärmar, dundrar Rasmus Seebachs hit från 2009 ”Natteravn” igång, och vips stämmer hela publikhavet upp i öronbedövande allsång. Än mer extatiskt blir det när Seebach själv dyker upp i publikhavet och mimar. Det gränsar till fusk att dopa publiken med billig nostalgi, men det är också genialiskt.
För när Zara Larsson själv kommer ut på scenen och river igång showen med den hyperpop-inspirerade hiten ”Midnight Sun”, från albumet med samma namn, fullkomligen kokar det på fältet i Roskilde.
Att påstå att den svenska popstjärnan har ett moment just nu är en underdrift. Under lördagen har Zara Larsson-febern bubblat på festivalområdet och på campingarna, där taggade fans spelat gamla hits som ”Symphony” på sprängda högtalare och värmt upp väderkvarnsarmarna för att kunna veva med i den virala ”Lush Life”-dansen.
Mycket har hon att tacka den maximalistiska estetik hon anammat i samband med släppet av sitt senaste album, som är som klippt och skuren för en dopamintörstande gen z-publik.
Kvällen till ära är scenen uppbyggd som ett terrasserat naturlandslap, och på skärmarna bakom bygget visas bombastiska solnedgångar, futuristiska stadssiluetter och animerade bergsmassiv som mest påminner om ”Planet Earth” på LSD.
Efter öppningsnumret rusar sångerskan frenetiskt genom de första låtarna som en överexalterad spinninginstruktör som tappat glitterburken över sig själv. Bra är väl det, eftersom segmentet innehåller kvällens bottennapp i form av en apart tolkning av den i vanliga fall syntdoftande ”Can’t tame her” och en lätt anfådd version av Tyla-samarbetet ”She did it again”.
Men det är en parentes jag är villig att bortse från, likaså de klichéfyllda mellansnacken på bred amerikansk engelska. Resten av showen är en masterclass i popperfektion, där sångerskans stundtals övermänskliga röstresurser och snortajta scenshow gör det stört omöjligt att inte dras med i euforin. Under framförandet av genombrottslåten ”Uncover” är publikens allsång så intensiv att en synbart rörd Zara Larsson får bita sig i läppen för att hålla ihop det.
Hon passar också, på sedvanligt manér, på att använda sin plattform till något mer än peppig pop. Under ”Hot & Sexy” rullar frustrerade textrader om att kvinnor aldrig lämnas ifred på bildskärmarna, och när dansken Andreas blir kvällens lyckliga konsertbesökare att få dansa den virala ”Lush Life”-dansen visar han upp ”Protect the dolls” skrivet på magen – en uppmaning om att skydda transkvinnor.
När Zara Larsson slog publikrekord på Malmö Arena i november kallade Sydsvenskans recensent henne en aspirerande megastjärna. Efter att den avslutande fyrverkerishowen finns det inga tvivel om att hon är vår tids nya popdrottning. Nu är det upp till Sverige att återinföra kröning så att hon kan få sin krona.