Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är årets flygplansbok, en sådan där som kvinnor i alla åldrar plöjer under semesterns första dygn.
Självbiografin ”Strangers: A memoir of marriage” handlar om en skilsmässa och dess ekonomiska efterskalv. Att författaren Belle Burden tillhör den amerikanska aristokratin har inte hindrat tiotusentals läsare från att känna igen sig. Tvärtom ses boken som ett bevis på att ingen kvinna går säker: vem som helst en dag kan upptäcka att hon riskerar att förlora allt.
Det börjar med att ett drygt 20 år långt äktenskap kraschas av ett sms. En kväll i början av pandemin får Burden veta att hennes man har en affär. Hon konfronterar honom, han erkänner och säger att han vill skiljas.
Premissen är lika klassisk som ”boy meets girl”. Vad som får historien att sticka ut är makens plötsliga förvandling – och mängden pengar som står på spel.
Belle Burden beskriver ett långt och lyckligt familjeliv tillsammans med en romantisk man vars enda last är hårt arbete och tennis. De träffas när båda arbetar som jurister i New York på 90-talet, gifter sig kort därefter och får tre söta barn. Hon ser inga tecken på att något är fel förrän separationen är ett faktum och allt förändras i ett slag.
Den tidigare engagerade familjefadern vill inte ha vårdnaden om parets 12- och 15-åriga döttrar. Däremot vill han ha sin andel av parets bostäder, köpta med fruns familjepengar. Belle Burden, som varit hemma med barnen medan han gjort karriär inom hedgefondsvärlden, har inget lönearbete och är rädd att barnen ska förlora sitt hem. Samtidigt upptäcker hon att han under äktenskapet byggt upp en stor privat förmögenhet som enligt äktenskapsförordet inte omfattas av bodelningen.
Skvallervärdet förstärks av Belle Burdens släktträd. Som barnbarn till modeikonen Babe Paley och ättling till järnvägsmogulen Cornelius Vanderbilt är Burden uppvuxen i enprocentarnas innersta krets.
Här finns en kärna som berör över klassgränserna: en kvinna som överlåter hela familjens ekonomiska ansvar till mannen och först vid skilsmässan förstår hur lite hon vet om sina ekonomiska villkor.
Men Belle Burden har också fått ta emot kritik. I en rad olika artiklar har memoaren skärskådats intill minsta detalj. Bland annat anklagas hon för att ha mörkat vidden av sina tillgångar för att överdriva sin ekonomiska utsatthet. När The New Yorker granskar de rättsliga dokumenten från skilsmässan kompliceras bilden ytterligare. En central rädsla i boken är att barnen ska förlora sitt hus, men enligt tidningen var risken liten.
Det har i sin tur rest frågor kring Burdens trovärdighet som berättare. Fanns det verkligen inget som talade för att något var fel i relationen? Den ekonomiska naiviteten lyfts som ett karaktärsbevis – hade hon bara varit mer uppmärksam hade hon förstått vem hon levde med.
Ivern att sticka hål på ”Strangers” kan också ses som en sorts kollektiv försvarsmekanism
En recensent i magasinet Medium går ännu längre. Varför skriver Burden att hon bar långärmade tröjor som skydd från grannarnas blickar? Varför skriver hon inte att hon bor i ett område med mycket fästingar? Och hur kan hon återge samtal långt efter att de ägt rum? Även en av bokens grundläggande frågor – varför lämnade maken sin familj – avfärdas. Han hade väl tröttnat på allt gnäll!
Det är nästan komiskt att läsa alla dessa invändningar. En memoar är inte ett rättsdokument. Även den mest initierade kritiken – rörande detaljerna kring ekonomin – är märkligt endimensionell. Det intressanta är inte den exakta storleken på Burdens förmögenhet, utan känslan av utsatthet hon beskriver när äktenskapet faller samman. Självklart kommer en kvinna som slungas in i en utdragen skilsmässotvist oroa sig för det allra värsta.
När en bok får ett så pass stort genomslag som denna är en viss backlash att vänta. Men ivern att sticka hål på ”Strangers” kan också ses som en sorts kollektiv försvarsmekanism: ingen verkar vilja acceptera att en man kan överge sin familj utan förklaring. Om mannen lämnar måste kvinnan ha varit naiv eller gjort något fel.
”Strangers” är i första hand en bok om ett svek – om en man som lämnar sin familj, och familjen som frågar sig vem han egentligen var. Den är inte bittert skriven. Tvärtom är författarens sävliga stoicism aningen frustrerande. Ändå anklagas Burden för att inte ha visat sin exman tillräckligt mycket empati. Och trots att det är han som lämnat barnen är det hennes föräldraskap som ifrågasätts – vad är det för slags mamma som väljer att ventilera sin skilsmässa offentligt?
Antagligen någon som vet att omgivningen kommer att göra allt för att lägga ansvaret på henne.