Nour El Refai beskriver det som att alla skingrades när hon kom in i rummet. Hon gick i mellanstadiet och var helt utstött. Hon märkte hela tiden att hon var fel.
– Jag fattade inte vad det berodde på. Så jag försökte förstå vad jag skulle göra för att bli accepterad. ”Exakt när börjar det bli konstig stämning? Vad är det jag gör?”. Fan, vad det var en stor del av min barndom, säger hon.