← Alla nyheter

Aftonbladet Sport · 13 tim sedan Sport

VM-dagbokens slutkapitel

Makotos höjdare och besvikelser på VM

Toronto-Dallas-Mexico City-Philadelphia-Atlanta-Philadelphia-Dallas-Seattle-Los Angeles-San Jose-Los Angeles-Miami.

I den ordningen.

Efter den hektiska och spretiga resrutten har det blivit dags för mig att stänga den här VM-dagboken – då min VM-jobbgärning för detta mästerskap (åtminstone i denna form på den här sidan Atlanten) har nått sitt slut.

Även om det ska sägas att jag faktiskt fortfarande är kvar här borta några dagar till – fast i desto ledigare form.

Så hur summerar man intrycken?

Vi kan väl lista lite allt möjligt i punktform så borde man ändå få en övergripande bild.

Bästa VM-staden

Jag har tjatat om Atlanta tidigare. Och jag står nog fast vid att om man räknar in alla parametrar (även nästa punkt på listan) så landar Georgias pärla högst. Det fanns verkligen en genuin VM-känsla i stadskärnan, med en fantastisk arena på gångavstånd. Seattle tar andraplatsen av liknande skäl – för där var det också verkligen en VM-känsla som var påtaglig i själva staden. Något som varit tunnare med på vissa andra orter med arenor som ligger desto mer avlägset.

Bästa VM-arenan

Här finns ju många parametrar att ta hänsyn till. Hur lätt är det att ta sig till arenan? Hur bra är faciliteterna på arenan i sig? Hur är stämningen, pressläktaren (eller pressboxen) och det generella bemötandet?

Jag landar i följande:

Bästa arenan att jobba på: Mercedes Benz Stadium i Atlanta.

Bästa arenan sett till atmosfär/”mäktighet”: Utan tvekan Aztecastadion.

Bästa VM-maten

Som ni säkert noterat i videoform har jag ju även ätit en hel del mat under alla olika stopp. I tuff konkurrens landar jag nog ändå i Texas-BBQ:n i Dallas här. Kanske främst för det fanns en upplevelsebit som väger tungt i denna avvägning. Seattle tvåa här med. För den där chowdern på Pike Place Market var fe-no-me-nal.

Bästa VM-ögonblicket

Delad förstaplats mellan två 2–2-mål.

– När Japan hittade kvitteringen mot Nederländerna i deras premiär i Dallas.

– När Kap Verdes Sidnei Cabral gör drömmålet mot Argentina i förlängningen i Miami. Ett mål som fick allt och alla att brista ut i känslostorm. Wow.

Bästa VM-matchen

Jo, men det blir ju Argentina-Kap Verde ändå. Avslutade på topp kan man lugnt säga.

Sämsta VM-staden

Santa Clara. Eller San Jose. Eller San Francisco Bay area, som ”staden” officiellt hette i arrangemanget. Absolut, det var bra drag när USA spelade sextondelsfinal där. Men så klart det var spretigt och otrolig avsaknad av riktig VM-känsla i Bayområdet.

Sämsta VM-arenan

Jag har hört att både Metlife i New Jersey och Gillette Stadium i Boston ska vara knöliga att ta sig till och ganska otacksamma i jobbväg. Men de landar utom tävlan eftersom jag aldrig hann med dem.

Efter att ha funderat några varv så landar jag nog i Philadelphias arena. Även om det var coolt att springa runt i Eagles lokaler (och omklädningsrum där den mixade zonen var benägen) så var pressboxen en av de värsta. Den hade liksom fönsterkarmar, som om det inte räckte med att den var inglasad och ljudisolerad.

Men logistikmässigt? Då blir Azteca ohotad etta enbart baserat på att ta sig till och från arenan.

Sämsta VM-maten

Mediecaféerna var verkligen ingen hit. Dyrt. Tråkigt utbud. Och generellt bara ganska deprimerande. Efter att, mest för jag var svulten och tvungen efter ökenvandring för att hitta pressingången på Toronto Stadium, köpt en kylskåpskall liten ”shawarma bowl” för över 200 kronor så bestämde jag mig för att gå ut och köpa det fansen köper i stället de gånger man behövde äta ute på arenan. Det var betydligt bättre än det pressen fick köpa.

Sämsta VM-ögonblicket

Återigen, när bussen hem från Aztecastadion dröjde över en timme för att dyka upp. Nej, det var inte kul. Den icke-glamorösa baksidan av detta jobb, onekligen.

Sämsta VM-matchen

Kvalitetsmässigt: Sydafrika-Kanada. Det var banne mig inte bra fotboll som spelades på Sofi Stadium i den historiska, första VM-sextondelsfinalen.

Spänningsmässigt: Brasilien-Haiti. Jag vet inte om det var Philadelphiainglasningen som också påverkade. Men det var en match som kändes helt punkterad och tom efter en dryg kvart.

Bonuspunkter

Mitt VM:s...

...positiva överraskning

Kap Verde. Tack för showen och dramat.

...besvikelse

Uruguay. Hade så mycket högre förhoppningar.

...bästa mixade zon

Japans efter deras matchförberedande träning mot Sverige. Alla spelare tillgängliga (även om inte alla stannade). Mitt i Texassol och värme. Svettigt – men oj vad man trivdes ändå.

...sämsta mixade zon

Miami Stadiums temporära tältupplägg för en mixad zon var bedrövligt med stora fläktar, separata rum för lagen och väldigt, väldigt många argentinska journalister på liten yta.

...starkaste mixad zon-ögonblick

Irans Mehdi Taremi lade inga fingrar emellan i sin kritik mot arrangemanget efter mötet med Egypten i Seattle.

...viktigaste upptäckt

När jag halvvägs in i gruppspelet fick reda på att det faktiskt gick att byta pressboxplatser mot medieläktarplatser (utan inglasning). En livsomvälvande upptäckt.

...petigaste Fifa-drag

Fifa har ju täckt för sponsornamn på arenor. Och väldigt många sponsorloggor och annat inne i arenorna för företag som inte har med Fifa att göra. Men så klart de verkligen nådde en ny nivå av petighet i presscafét på Levis Stadium i Santa Clara...

...bästa flygresa

Flyget från Philadelphia till Atlanta. När jag insåg att man kan titta på tv på amerikanska inrikesflyg.

...sämsta flygresa

Red eye-flyget till Miami var inte roligt. Det ska jag medge.

...mäktigaste gåshudsögonblick

Att se ett gulklätt Azteca sjunga för full hals inför Colombia-Uzbekistan. Otroligt mäktig känsla.

...bästa VM-souvenir

Jag är svag för merch och grejer. Men här finns ju bara en uppenbar etta. För av alla möjliga personliga skäl var denna givetvis ett måsteköp:

Sen var också detta en fin detalj. Alla ackrediterade journalister fick nämligen en välkomstgåva när man besökte en ny arena. Vilket möjliggjorde denna samling:

Med det sagt ska jag nu avnjuta lite ledig USA-tid – där jag faktiskt kommer få tid att i lugnt och ro titta på VM-matcher på tv:n.

För som tur var är ju VM:et i sig fortfarande långt från slut – även om det sista dagbokskapitlet nu är skrivet.

Så ett jättestort tack alla som hängt med, tyckt, kommenterat och läst!

Det här gör vi om 2030 va?

Läs hela artikeln hos Aftonbladet Sport →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.