Filmen från 1966 på en då 17 år gammal Carl Bildt har blivit en klassiker. Bildt hade utnämnt sig själv till vikarierande rektor på Östra Reals gymnasium i Stockholm sedan den pågående Sacokonflikten kulminerat i en lärarstrejk – och fick ligga i för att hålla sina jämnåriga i schack:
”Det finns ett par, tre–fyra elever här nu som har gått omkring i skolan och faktiskt uppmanat vissa elever till att skolka. Vi kan alltså tala om att vissa elever här på skolan pratar om skolkvarsel, vi har haft ett möte och gjort klart situationen”, berättade Bildt för reportern på plats, med en klunga av klasskamrater bakom sig som fick trängas för att kunna höra vilket besked deras nya rektor hade att ge.
”Vi håller oss efter lagen här, och lagen förordar att vi är i skolan”, konstaterade Bildt krasst. Lillgammal som få.
Men dagens unga uppvisar också lillgamla tendenser emellanåt. Visserligen har andelen som, i Ungdomsbarometerns rapporter, svarat att det viktigaste för dem är att skaffa sig en bra utbildning minskat de senaste åren, men det är fortfarande bara kompisarna och att tjäna pengar som anses viktigare. Att festa hamnade i årets rapport på plats 15 av de 21 olika svarsalternativ som Ungdomsbarometern gett de tillfrågade.
Rapporten visar också att unga idag är mer stressade över sin utbildning och sin ekonomi än för några år sedan. Många av dem pekar på utvecklingen av artificiell intelligens som ett orosmoment, och agerar därefter: andelen som svarar att AI har fått dem att tänka om kring sitt val av utbildning eller yrke har ökat med 7 procentenheter – på bara två år.
Sannolikt är det en av anledningarna till att allt fler söker sig till gymnasiets yrkesprogram – 39 procent i fjol, den högsta andelen sedan 2011, enligt Skolverket. De ser sig omkring i samhället och noterar att det som kommer att efterfrågas i framtiden är praktiska kunskaper:
”Alla bygger ju hela tiden, man ser ju liksom firmor som åker runt överallt … det är stor chans att man får ett jobb direkt efter”, säger en kille från Härnösand om varför han valt bygg- och anläggningsprogrammet (Ekot 1/7).
Det är en korrekt analys; personer med gymnasial yrkesutbildning står högt i kurs när företagen rekryterar idag medan arbetslösheten bland akademiker är den högsta på två decennier.
De unga är förstås inte någon homogen grupp. Alla gör inte en kartläggning av arbetsmarknaden och fattar beslut därefter. Men det går inte heller att se på unga som en naiv fårskock, på väg ut i vuxenvärlden utan eget mål. Den bilden lämpade sig bättre förr, innan det fria skolvalet, när skolungdomarna hänvisades till gymnasiet på sin hemort – framtiden var liksom förutbestämd för dem som växte upp i det som har kallats DDR-Sverige, där akademikerbarnen blev akademiker och snickarsonen blev snickare.
”Vad ska du bli när du blir stor? Ska du bli som far och mor? … Du bara bryr dig inte alls och det får gå som det går”, sjöng ju Joakim Thåström i Ebba Gröns Vad ska du bli? från 1983.
Visst är det än idag vanligt att barn går i sina föräldrars fotspår. Och många väljer nog program och gymnasium med vänsterhanden, tar något brett för att slippa bestämma sig, det som kompisarna tar.
”Det spelar inte så stor roll, du kan alltid byta bana”, har säkert många fått höra från pjoskande föräldrar sedan antagningsbeskedet till gymnasiet kom i onsdags.
För all del. I Sverige finns det goda möjligheter att sadla om, utbilda sig till något annat senare i livet. Det är viktigt – ens val av utbildning får inte stänga alla andra yrkesmässiga dörrar. Samtidigt är det inte farligt att nischa sig, trots ung ålder. I nuläget ser det tvärtom ut att vara den smartaste, mest ansvarsfulla strategin för en genomsnittlig tonåring som vill bli vinnare på arbetsmarknaden i framtiden.
”Så fortsätt och fortsätt att vara rebell. Fortsätt och fortsätt att vara dig själv”, avslutar Ebba Gröns låt.
Kanske – men högst troligt inte – tänker Thåström på Carl Bildt, han som stod där på skolgården och tog ansvar för sin utbildning och framtid när kompisarna ville annat. Rebell, på riktigt.