Det började som en skakning på nedre delen av läktaren vid Norges träningsanläggning i Greensboro, North Carolina.
– Ska du bevaka Norge? Bara oss? Hela mästerskapet?
Den norske journalisten behövde sätta sig ner och dricka ett glas vatten. För honom framstod det helt ofattbart att en svensk reporter valt bort sitt eget landslag för att i stället följa grannlandets eskapader på andra sidan Atlanten.
På ett sätt förstår jag honom.
Norge, detta tidigare u-land till fotbollsnation, har inte spelat ett internationellt mästerskap sedan 2000. De har aldrig grävt guld i USA eller varit en helikopterfint och stolpskott från VM-kvartsfinal. De firar med en låt på svenska när de vinner och sjunger Pippi Långstrump-ramsor på läktaren.
Inte så mycket att bry sig om, alltså.
Men på ett annat sätt förstår jag honom inte alls.
Det norska landslaget har, som det heter på hockeyspråk, momentum. Oslagbara i kvalet med en nybliven Premier League-mästare på mittfältet och en av världens bästa avslutare i anfallet. En gyllene generation som länge såg ut att gå förlorad har till slut fått allt att klaffa. Och så kan de ju köpa hela Sverige om de vill.
– Du är nog USA:s mest ensamma svensk här, konstaterar den norske reportern.
De första dagarna i USA var Norges lillebrorskomplex gentemot Sverige nästan skrattretande. Jag vet inte hur många gånger jag, som snabbt fick smeknamnet ”svensken” i Greensboro, tvingades representera hela Sveriges befolkning när norrmännen ville ta pulsen på grannlandet i väst.
Vem är egentligen storebror i Skandinavien? Vem är bäst av Erling Haaland och Zlatan Ibrahimovic? Håller någon på svensk på Norge?
Lite gulligt, men framför allt ängsligt.
Vi alla vet vad som hänt sedan dess. Under tre veckor har den norska truppen gått från 26 lätt nervösa mästerskapsdebutanter till ett av VM:s mest självsäkra landslag.
Erling Haaland äter försvarare till frukost, dunkar in mål och får med sitt långa hår och grottliknande löpsteg världens meme-skapare att jobba övertid.
Martin Ödegaard tystar kritikerna och blir en av blott tre spelare att stå för tre framspelningar i sina tre första VM-matcher.
Förbundskaptenen Ståle Solbakken vaskar en gruppfinal mot Frankrike med en axelryckning.
Samtidigt som Sverige sakta simmade ur bild efter premiärkrossen mot Tunisien har det norska landslaget tagit över algoritmerna i VM-supportrarnas mobiler.
Den absurda explosionen beror mycket på grundskolläraren Ole Fröystad.
Det har gått ett halvår sedan han gick in på en bar i Oslo och brainstormade fram nya ramsor tillsammans med andra ledare i landslagets supportergrupp Oljeberget (ja, de heter så). Ett av hans tio förslag testades kort därpå, i vänskapsmatchen mot Schweiz.
Att några hundra norska supportrar skrek ”ro” på läktaren skapade inget större rabalder. Men när Ole Fröystad under genrepet mot Sverige uppmanade resten av klacken att även ro med händerna i takt hände något.
Instagram hände.
Under sitt nya alias ”Mr Row Row” la han upp ett klipp på den synkroniserade ramsan. Det har sedan dess setts 39 miljoner gånger.
”Mr Row Row” har under VM rott med Norges statsminister på Times Square, i tv-studios på Manhattan, på en båt i Hudsonfloden och med Hollywood-stjärnan Channing Tatum.
Oavsett hur veckorna i USA slutar har Norge redan segrat på internet.
Och det vetefan om de inte kan vinna en medalj också.
När jag återser mina norska kolleger i New Jersey efter segern i sextondelsfinalen mot Elfenbenskusten är ängsligheten borta. Nu ställer de inga frågor om Sverige längre.
Plötsligt är det som att ”söta bror” i öst inte längre finns. Allt fokus ligger på söndagens åttondelsfinal mot Brasilien.
Norges räknecentral ger landslaget 44 procent chans att slå ut brassarna, enligt NRK. 20 procent att nå semifinal. Nästan fem för guld.
Jag får skjuts hem av tre norska reportrar. När vi kommer ut på motorvägen sätter de på ”När vi gräver guld i USA”, höjer volymen och nynnar med.
Då går det upp för mig.
Den gulliga och irriterande lillebrorsan Norge har växt upp. Vinner de på söndag kommer de bli totalt olidliga för alla svenska supportrar för all framtid.
Jag har varit med och skapat en norsk Frankenstein.
Nu måste monstret stoppas till varje pris.