Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är omöjligt att besöka Sverige utan att bli imponerad, konstaterade Adrian Wooldridge, kolumnist för den amerikanska nyhetstjänsten Bloomberg, efter ett besök här nyligen. Han förklarade för sin internationella läsekrets att Sverige kan vara nyckeln till liberalismens återuppväckande.
Wooldridge har besökt Sverige under många år och kommenterade tidigare sina intryck i The Economist. Han skrev en av sina böcker tillsammans med John Micklethwait som nu är chefredaktör för Bloomberg News efter att tidigare varit chefredaktör för The Economist.
De är båda engelsmän. Deras bok ”The fourth revolution: The global race to reinvent the state” (2014) fokuserade på frågan: hur ser den effektiva liberala staten ut? De skrev då om asiatiska exempel.
Frågeställningen återkommer Wooldridge nu till med Sverige som modell. Efter besöket nyligen noterar Wooldridge att svenskarna ligger i topp eller nära toppen på internationella rankningar när det gäller utbildningsmöjligheter, politisk jämställdhet och jämställdhet mellan könen, allmän livstillfredsställelse och mycket mer. ”Om OS-medaljer delades ut för mänskligt välmående skulle resten av världen tröttna på att se svenskarna kamma hem guld, silver och brons.”
Wooldridge konstaterar att det är lätt att missförstå ”Sveriges hemlighet” och pekar särskilt på Bernie Sanders som länge hävdat att Sverige är ett exempel på ”demokratisk socialism”.
Svenskarna har visat sig immuna mot den företagsfientliga motreaktion som sveper över västvärlden
Wooldridge invänder: Sverige har ungefär dubbelt så många miljardärer per capita som USA och 22 procent av svenskarna äger aktier direkt, snarare än via mellanhänder.
Han sammanfattar: En rad nyliberala regeringar omformade modellen från grunden. Sverige minskade de offentliga utgifterna som andel av BNP, sänkte den högsta marginalskattesatsen radikalt och avskaffade skatterna på fastigheter, gåvor, förmögenhet och arv. Man införde ett friskolesystem och tillät privata företag att tillhandahålla offentligt finansierade hälso- och sjukvårdstjänster samt äldreomsorg.
Sverige har dessutom det högsta antalet ”enhörningar” (ett start-up företag med en värdering över en miljard amerikanska dollar) per capita i Europa, med framgångar som Spotify, men också en sund tillverknings- och ingenjörssektor.
Wooldridge frågar sig hur stora chanserna är att den nya svenska modellen kommer att bestå, liksom hur stor sannolikheten är för att den kommer att fungera som en mall för andra länder. Som han påpekar kompliceras svaret på den första frågan av riksdagsvalet i september.
Opinionsundersökningarna tyder på att en vänsterkoalition kommer att ersätta den nuvarande högerkoalitionen. Den politiska tyngdpunkten har däremot oavsett regering förskjutits åt höger. Svenskarna har visat sig immuna mot den företagsfientliga motreaktion som sveper över västvärlden.
Adrian Wooldridge slår fast att den svenska modellen är lika relevant som någonsin, inte för att Sverige upptäckte en formel för att skapa ett socialistiskt nirvana på 1950-talet, utan för att svenskarna varit och är så pass duktiga på att anpassa liberala värderingar till föränderliga behov.