Med två månader till valet har Magdalena Andersson stor chans att bli statsminister i en rödgrön vänsterregering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
En önskedröm för många av hennes partikamrater.
Men inte för Magdalena Andersson.
Hon fasar för att släppa in Nooshi Dadgostar i sin regering.
Varför?
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ju sina rötter i arbetarrörelsen. Partiernas ideologiska grundsyn ligger i dag nära varandra. Och i viktiga sakfrågor tycker partierna lika.
Båda vill stärka den offentliga välfärden.
Båda vill höja skatten för de rikaste.
Båda vill stoppa vinstjakten inom privata vårdföretag och förbjuda kapitalister att plocka ut vinst ur skolor.
Men Socialdemokraterna är ett stort och brett parti. Vänstersossar står mycket nära Vänsterpartiet. Högersossar jobbar hellre ihop med centerpartister och liberaler. Lokalt i kommunerna, som i Lund, även med moderater.
Var står Magdalena Andersson?
I sitt tal i Almedalen i förra veckan blandade hon klasskampsretorik och angrepp på stenrika ”välfärdskapitalister” med öppet flirtande över blockgränsen.
Sanningen är att Magdalena Andersson framförallt är en pragmatisk sosse.
Men nu står hon inför ett svårt strategiskt vägval.
Vänsterledaren Nooshi Dadgostar har sen i början av året dragit upp en knallröd linje: V kräver ministerposter i en S-ledd regering. Annars kan Magdalena Andersson glömma att bli framsläppt som statsminister.
I opinionsmätningarna har de fyra oppositionspartierna S, MP, V och C ett kompakt övertag över Ulf Kristerssons Tidö-lag. Enligt SCB:s stora väljarbarometer i början av juni skulle de rödgröna vinna med hela 12,5 procentenheter om det vore val i dag.
Dessutom: Även om man räknar bort Centern så skulle S, MP och V få egen majoritet i riksdagen
Drömläge för alla som vill ha en vänsterregering alltså! Men faktiskt ett problem för Magdalena Andersson.
Socialdemokraternas officiella linje är att man går till val som enskilt parti. Och att man efter valet kan samarbeta med alla – utom SD.
Men två månader före valet är det uppenbart att Magdalena Andersson, förutom Miljöpartiet, mycket hellre tar med Centern i sin regering än släpper in Vänsterpartiet. Gärna Liberalerna (om de klamrar sig kvar i riksdagen, trots usla opinionssiffror). På sistone har Andersson även utbytt inviter med Ebba Busch.
Så varför vägrar Magdalena Andersson att släppa in Nooshi Dadgostar i regeringen?
Här är S-ledarens fem tunga skäl att vägra vika ner sig för V-ledarens ultimatum:
• Vänsterpartiet skrämmer bort mittenväljare
Inför valet 2010 ingick dåvarande S-ledaren Mona Sahlin en allians med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det blev ett historiskt fiasko för sossarna.
Enligt opinionsinstitutet Verian tvekar idag var femte väljare som tänker rösta rödgrönt att göra det – om Vänsterpartiet släpps in i regeringen.
I valrörelsen försöker Ulf Kristersson skrämma väljarna med att Magdalena Andersson kommer att bilda ”den mest vänstervridna regering Sverige någonsin haft”. Lokala vänsterpartister som avslöjats med antisemitism och med att hylla Hamas-terrorister lyfts fram som skräckexempel.
Magdalena Andersson är inte opåverkad. När journalister ställer frågor om Nooshi Dadgostar förhåller hon sig kylig.
Därigenom riskerar Socialdemokraterna att förlora väljare vänsterut. Men det bekymrar henne mindre. Det är om mittenväljarna den avgörande kampen står i september 2026.
• Hotet från Ryssland
Nooshi Dadgostar säger att Vänsterpartiet inte driver kravet att Sverige ska lämna Nato i valrörelsen. Men utträdet ur försvarsalliansen är fortfarande ett långsiktigt mål för partiet.
Magdalena Andersson är orolig att det skulle undergräva Sveriges trovärdighet i säkerhetspolitiken att ta med ett sådant parti regeringen. Särskilt i ett läge när Vladimir Putin intensifierar sitt hybridkrig mot väst och skramlar med sina kärnvapen.
• Långsiktiga uppgörelser bra för Sverige
Magdalena Andersson vill ge svenska folket och inte minst svenska företag långsiktiga spelregler som inte ändras efter varje riksdagsval. Breda uppgörelser över blockgränsen.
Hon är övertygad om att det är bra för Sverige. Men med Vänsterpartiet i regeringen blir det mycket svårare. För att inte säga omöjligt.
• Kärnkraften
Energipolitiken är en sådan central framtidsfråga.
Socialdemokraterna vill (liksom Vänsterpartiet) bygga ut vindkraft och solkraft. Men Magdalena Andersson är övertygad om att Sverige också behöver satsa på ny kärnkraft.
Nyligen var näringsminister Ebba Busch öppen för en bred uppgörelse med Socialdemokraterna om hela energipolitiken. Men det satte Ulf Kristersson stopp för.
Blir Magdalena Andersson statsminister gör hon ett nytt försök. Men med Nooshi Dadgostar i regeringen blir det knepigt.
• Flyktingarna
Avslöjandena om att en rad väletablerade 18-19-åringar skiljts från sina familjer och utvisats från Sverige har fått svenska folket syn på migrationen att mjukna en aning.
Men Tidö-regeringens strama linje ligger i allt väsentligt fast. Och det vill Magdalena Andersson inte ändra på.
Nooshi Dadgostar kräver däremot en betydligt generösare flyktingpolitik.
Det gör även Miljöpartiet.
Men när dåvarande statsministern Stefan Löfven efter flyktingvågen 2015 såg sig tvungen att stänga gränsen gick MP med på det, även om språkröret Åsa Romson inte kunde hålla tillbaka sina tårar.
Skulle en ny flyktingvåg komma tvivlar Magdalena Andersson på att Vänsterpartiet i regering skulle ”ta ansvar” på samma sätt.
Så vilken regering vill Magdalena Andersson bilda om de rödgröna vinner valet den 13 september?
Det beror så klart på valresultatet.
Får Socialdemokraterna majoritet tillsammans med Miljöpartiet och Centern väljer Magdalena Andersson sannolikt detta – och litar på att Nooshi Dadgostar trots allt bryter sin knallröda linje.
Får istället S + MP + V egen majoritet blir trycket stenhårt från sossarnas vänsterflygel på att bilda en rödgrön vänsterregering. Men Magdalena Andersson vill inte gå i samma fälla som Mona Sahlin för sexton år sen.
Att få Centern och Vänsterpartiet att samsas i en rödgrön fyrpartiregering verkar omöjligt, eftersom deras ekonomiska politik är varandras motsats.
Troligen väljer Magdalena Andersson då att försöka locka Ebba Busch över blockgränsen – och stänga Vänsterpartiet ute.
Enligt egen utsaga kan S-ledaren även tänka sig att samarbeta med Moderaterna. Kanske till och med i samma regering.
Men efter en (eventuell) valförlust lär Ulf Kristersson avgå – och Moderaterna knappast vara sugna på att underordna sig en socialdemokratisk statsminister.