Med ett sommarprat (2011) och cirka sjuttielva vintersnack i ryggen (2011, 2012, 2014, 2015, 2016, 2017, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023) kan Olof Wretling det här – och lyssnaren känner igen sig.
Den här gången handlar det om pappa Lars Erik som dog en för tidig död i cancer orsakad av bekämpningsmedlet hormosly – och hur giftet är roten till alla sonens fuck ups (jag som trodde det var diagnoserna i hans liv).
Det är en lekfull ångestcocktail, serverad i kåsa. Kalla mig både länsförrädare och funkofob, men ibland känner jag bara: ja, vi VET du är från Norrland och har adhd.
Sen träffar humorn mitt i prick (med en wonderbaum under näsan), sorgen rakt i magen (när farfar missar barnbarnet med tre veckor) och det västerbottniska tjock-l:et lägger sig fint i örat.
Under programmet låter han Lars Lerin måla en tavla av ett kalhygge (att låta en karaktär kapa programmet är classic Wretling). Men Olof Wretlings ”Sommar i P1” är inget kalhygge. Det är mer av en djungel man går vilse i.
Ibland är det ett äventyr, ibland tröttnar man och vill hem.