I hagen i Påarp står hon i strålande sol. Ett svenskt varmblod på 550 kilo som både krossat och läkt sin ryttare. Hedda Huggorm heter den alerta hästen och Saga Rydholm heter hennes ryttare.
Våren för två år sedan var Saga Rydholm 19 år, hon hade två viktiga händelser framför sig – studenten och att tävla i Falsterbo Horse Show. En stilla ridtur i skogen kom emellan.
Tillsammans med sin mamma och några vänner red de ut i skogen.
Hästen Hedda var stressad under turen och lätt överväldigad av de nya intrycken efter mycket tid i hagen. När Saga hade ramlat av en gång valde hon att gå en bit med hästen, men när hon sedan skulle upp igen stegrade sig Hedda, tippade rakt bak och landade på Saga Rydholm.
– Jag hann tänka ”oh shit!” och sen kom smällen.
Luften gick ur henne och hon hör någon ropa: ”Ring ambulans!”.
Hästen fick panik av fallet och försökte komma upp direkt, vilket gjorde att Saga Rydholm blev ytterligare mosad.
Hennes mamma rusar fram och undrar hur det gick.
– Jag börjar känna efter, men smärtan gjorde att jag bara ville vara tyst och fokusera.
Saga är vid medvetande hela tiden men har vissa minnesluckor.
Till en början ligger hon på IMA (intermediärvårdsavdelning) på Helsingborgs lasarett. De säger att hennes bäcken är brutet på flera ställen, men det en trött och medicinerad Saga hör är att några ben är brutna, och tänker att det är väl inte så farligt.
Frakturerna visar sig vara både omfattande och komplicerade, förutom krosskador var bäckenet av på mitten och fastkilat. Det ledde till vidare vård och operation i Lund.
Läkaren där var ärlig och visste till en början inte hur han skulle ta sig an hennes skador.
Det enda Saga Rydholm kunde göra var att ligga på rygg och hon tyckte att det var hemskt.
Hon visste inte om hon skulle kunna rida igen, och just då visste hon inte ens om hon ville, men det var tankar hon höll för sig själv. Oron handlade mer om hästvärlden skulle tro att Hedda Huggorm var en farlig häst, än kring hennes egen framtid.
En operation med tolv skruvar och två plattor senare fick Saga sitta upp, och efter totalt tre veckor – äntligen komma hem.
– Att vara 19 år och ha hemtjänst var inte världens roligaste. Det var samma sak på sjukhuset, det här med integriteten när man inte kan göra något själv.
Efter elva veckor fick hon försöka stå, men det var som att hon hade glömt bort hur man gjorde, och var rädd att det skulle göra ont.
– De ville att jag skulle försöka gå med ett beta-stöd, men jag sa till min sjukgymnast att ”den där tänker jag inte använda”. Det var ju lite pensionärsvarning, så jag tog kryckorna direkt, men min balans var otroligt dålig. Jag var tvungen att titta rakt fram, annars hade jag ramlat.
Andra dagen Saga Rydholm stod på benen var dagen hon egentligen skulle ha tävlat i Falsterbo 2024. Tillsammans med sin familj var hon där och tittade.
Hur kändes det att vara där?
– Det var blandade känslor och besvikelse. Jag hade nyligen börjat hoppa på den höjden, och nu kunde jag knappt stå och gå. Jag insåg hur långt jag hade kvar och att sjukgymnasterna hade haft rätt. De hade tjatat om hur svårt det skulle bli. Sen skämdes jag också över att sitta i rullstol.
Upp på hästryggen skulle hon. Hon började rida igen vintern efter olyckan, men det var svårt och gjorde ont. Kroppen hade läkt ihop fel och hon skulle behöva opereras igen, men allt drog ut på tiden och Saga kämpade på. Förra våren var hon med i en mindre tävling och hon beskriver känslan som lycka. Sedan tog hon studenten på fyraårigt idrottsgymnasium i Helsingborg.
När operationen äntligen blev av, där bland annat höftkulan plockades ur, kunde hon börja leka med tanken att ha Falsterbo som ett mål att sträva efter. Tidigare hade smärtan bromsat drömmarna.
Kroppen mår idag relativt bra. Hon är sned i höften och vissa muskler fungerar inte som de ska, men som ryttare är hon bättre än innan olyckan.
Hon har nu kvalat sig in i det som för många med stort hästintresse förblir en dröm. På lördag ställer Saga Rydholm upp tillsammans med sin häst Hedda Huggorm i Falsterbo Horse Shows amatörklass i hoppning. Just nu är det lite nervöst, men om hon håller nerverna i styr tror hon på en finalplats.
– Annars blir jag besviken, säger Saga Rydholm och skrattar.