Personer som är 80 eller 85 år och äldre lämnas ofta utanför undersökningar från forskare, myndigheter och opinionsinstitut. Därmed utesluts de systematiskt från studier som påverkar politik, forskning och samhällsdebatt. Det är en form av ålderism, där människor behandlas sämre enbart på grund av sin ålder, som i dag drabbar hundratusentals människor.
Brå, Brottsförebyggande rådet, skickar ut sin nationella trygghetsundersökning till personer i åldrarna 16–84 år. Hur upplever de som är 85 år och äldre tryggheten på gator och torg? Har de utsatts för brott? Det verkar oviktigt att ta reda på. Centralförbundet för Alkohol och Narkotika (CAN) kartlägger alkoholvanorna och har visat att äldre människor dricker betydligt mer än tidigare men också här finns en övre åldersgräns på 84 år. När Hyresgästföreningen lät Novus fråga 4 100 svenskar om vad de tycker i en rad olika bostadsfrågor inför valet 2022 tillfrågades personer i åldrarna 18–79 år. 18 år är den undre åldersgränsen för att få rösta. Vid en koll på hur undersökningarna är utformade ser det ut som om det också finns en övre åldersgräns.
Forskarvärlden är inte bättre. En intressant studie undersöker attityderna till insatser som kan minska människors klimatpåverkan. Den övre åldersgränsen för urvalet ligger på 79 år. En slentrianmässig åldersgräns eller en tanke om att framtiden inte rör dem som är 80 år och äldre?
Längre tillbaka är vissa uteslutningar nästan parodiska. I den första nationellt representativa studien av sexualvanor i Sverige 1967 inkluderades ingen över 60 år. Antagandet var att personer över 60 år inte har ett sexliv värt att undersöka. När Brottsofferfonden lät en forskare undersöka kvinnors erfarenheter av våldsutsatthet år 2001 tillfrågades personer i åldrarna 18–64 år. Vilket antagande låg bakom att inte tillfråga dem som fyllt 65 år? Att de inte längre är kvinnor utan bara ”äldre”?
Ofta motiveras gränsen med att det är svårare att få svar från personer som har fyllt 80 eller 85 år. Men hur ser det ut med den saken?
När Folkhälsomyndigheten skulle skicka ut 2021 års nationella folkhälsoenkät ingick frågor om covid-19. Forskare i Umeå initierade då ett upprop där även pensionärsorganisationerna deltog. De krävde att även personer som är 85 år och äldre skulle ingå. Folkhälsomyndigheten gjorde till slut ett tilläggsurval. Resultatet borde mana till eftertanke: det var de äldsta som svarade i störst utsträckning.
Svarsfrekvensen var 44 procent bland dem som var 16–84 år, och 52 procent bland dem som var 85 år och äldre. De yngsta, 16–29-åringarna, svarade i minst utsträckning. Om risken för bortfall ska avgöra vem som får vara med, borde det således snarare vara de unga som utesluts. Men så resonerar ingen. Det här är mer än en metodfråga. Det är en demokratifråga.
Ju längre människor lever, desto större blir variationen i biologisk, funktionell, psykologisk och social förmåga. Därför finns det allt större skäl att ifrågasätta att födelseår eller antal levda år används som grund för urval.
När de äldsta personerna systematiskt rensas bort skickas tydliga signaler: er situation är inte intressant, era erfarenheter räknas inte, era röster behövs inte. Det är ovärdigt ett samhälle som säger sig värna jämlikhet.
Vid Lunds universitet finns ett intressentråd knutet till forskningscentret CASE. Där samlas personer som själva berörs av forskning om äldre och åldrande. Den äldsta medlemmen är 90 år, och två andra fyller 85 i år. Men i samhället i stort kan personer i den åldersgruppen tydligen inte bidra med uppgifter i en rad undersökningar om brott, trygghet, alkoholvanor, konsumtion och miljöproblem. Det är ett absurt systemfel. Sveriges äldsta invånare – idag kring 110 år – har varit uteslutna i decennier.
Ta bort den orimliga ättestupan. Slopa osakliga åldersgränser i undersökningar och vetenskapliga studier. Att utesluta människor på grund av ålder utan saklig grund är diskriminering enligt svensk lag. Det är dags att forskare och myndigheter uppdaterar sina metoder och börjar samla in information och kunskap från hela befolkningen.
SKRIBENTERNA
Håkan Jönson, professor i socialt arbete vid Socialhögskolan på Lunds universitet
Susanne Iwarsson, professor i gerontologi, med koppling till åldrande och hälsa vid Institutionen för hälsovetenskaper på Lunds universitet
Helena Nilsson Lannegren, ordförande i CASE intressentråd
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.