Vilka blommor kommer du lägga under kudden för att drömma om din tillkommande i midsommar? Utbudet minskar. Artrika ängar har ersatts av granplantager och vallodling. Blommor som jag som tonåring kunde plocka kring midsommar är på grund av klimatuppvärmningen nu redan vissnade. Och så har vi rymlingarna från våra trädgårdar som breder ut sig på andras bekostnad.
Att få ihop en bukett enbart med växter som är invasiva kan numera vara lättare än en med traditionella ängsblommor. Så hur ska en kärleksträngtande tänka?
Den som vill göra en insats för biologisk mångfald kan med fördel följa rådet från miljöorganisationer att plocka de invasiva arterna i första hand – och slänga dem i brännbart när de gjort sitt. Den som på midsommar vill slippa vara pragmatisk och i stället sväva som en älva mellan arter som Evert Taube och andra diktare besjungit kanske hellre vill undvika de värstingar som blommar kring midsommar:
Lupinen är vacker men extremt spridningsbenägen. Vägverket och andra aktörer brukar tyvärr hjälpa dem genom att slå vägkanterna när fröna är mogna och kan åka snålskjuts med klippaggregaten. Med sina djupa rötter drar lupinen ner kväve från luften och förändrar jordmånen så att marken passar för lupin men inte så mycket annat. Blomman är stor och stjälken kraftig så vill du slippa sova knöligt eller fläcka ner dina lakan är det klokt att inte lägga lupiner under kudden.
Bergklinten påminner om blåklinten – som före de effektiva bekämpningsmedlens tid var ett vanligt, men vackert, ogräs i våra åkrar. Kusinen bergklint sprider sig ut från våra trädgårdar med både rötter och vinden. Det går alltså inte att kontrollera var nya bestånd dyker upp, vilket nu har blivit alltmer uppenbart i naturen.
Vresrosen tas av många för en inhemsk nyponbuske men si, det är den inte. Den doftar underbart men sprider sig effektivt med rotskott på stränder och i skogskanter. Fåglar äter av frukterna och sprider fröna till nya platser. Vresrosens nypon klarar sig dessutom under lång tid i saltvatten, där de kan guppa iväg till nya stränder och ta över dem.
Rönnspirea har odlats som trädgårdsväxt länge i Sverige, men har börjat breda ut sig alltmer i takt med att klimatet blir varmare. Så är det med många av våra trädgårdsfavoriter. Ju närmare vi kommer deras ursprungsklimat desto större problem innebär de i vår natur. Vi har ju inte importerat de arter av växter och djur som på deras naturliga växtplats bidrog till att hålla dem i schack.
Snöbär är precis som vresros en buske. Också den är populär i trädgårdar – och sprider sig ut i naturen med starka rotskott. Kring midsommar får busken små men söta, rosa-vita blommor. Senare får den vita bär som många känner igen som ”smällbär”.
Uppländsk vallört har rosablå, klockformade blommor i klasar men låt inte dess näpna utseende lura dig. Den sprider sig med ett djupt och starkt rotsystem och kväver effektivt andra växter.
Skunkkallan är oerhört invasiv längs vattendrag och det är nog inte många som skulle lägga den under kudden frivilligt. Skulle du ändå få för dig att pröva får du somna till doften av ruttet kött. Gräv hellre upp den stora växten och släng i soppåsen, eller allra helst: bränn direkt.
Vill du till nästa midsommar lätt få tag på blåklocka, käringtand, rödklöver, skir vildros, prästkrage, doftande smultronblom, kamomill och ludet humleblomster så kan du gärna ägna en stund av semestern åt att bekämpa invasiva arter, slå en äng eller köpa kött från naturbetade hagar. Dröm vackert!