Regionen har nyligen infört ett krav på att endast legitimerad personal får göra bedömningar inom vården. Det låter i teorin som ett klokt beslut för att säkra patientsäkerheten. I praktiken har det blivit ett dråpslag mot organisationen, patienterna och en stor grupp erfarna yrkesutövare.
Beslutet innebär att socionomer som har arbetat som kuratorer i hälso- och sjukvården i 5 till 15 år plötsligt fråntas sina kärnuppgifter. Vi får inte längre göra nybesök eller bedömningar – arbetsuppgifter vi har skött klanderfritt under mer än ett decennium.
Fram till 2024 fanns det en övergångsregel där erfarna kuratorer kunde ansöka om legitimation via Socialstyrelsen baserat på sin yrkeserfarenhet. Men verkligheten är att många som jobbar inom sjukvården, BUP eller ungas psykiska hälsa (UPH) missade att ansöka innan fönstret stängdes.
Enorm förlust
Nu är det skarpt läge. När kraven väl infördes över natten tvingades verksamheter plötsligt att börja pussla och jobba runt sin egen personal. Konsekvensen är en enorm förlust för både patienter och arbetsmiljö.
Att lösa situationen genom att sätta sig i skolbänken har dessutom visat sig vara en byråkratisk återvändsgränd. För att få sin legitimation krävs i dag en ettårig tilläggsutbildning på heltid. Men på Göteborgs universitet sker urvalet till denna utbildning genom lottning. Ingen av de kollegor jag pratat med som sökte till hösten kom in. Systemet bygger alltså på ren tur i stället för kompetens eller verksamhetens faktiska behov.
Även om man har turen att bli utlottad innebär det att vården förlorar en erfaren socionom under ett helt år på heltid (eller två år på halvtid). Det är tid och studieskulder som inte på något sätt betalar sig i form av en högre lön efteråt.
Det blir extra absurt när man granskar kursplanen. Den är uppenbart anpassad för nyutexaminerade socionomer. Många av oss som redan arbetar i vården har gedigna vidareutbildningar, till exempel en Steg 1-utbildning i psykoterapi. Men över en natt har dessa tunga kunskaper gjorts helt tandlösa utan rätt papper.
Vi vill bidra, vi vill korta köerna och vi vill göra vårt jobb. Men som systemet ser ut just nu låser regionen och lärosätena ut den personal som vården så desperat behöver.
Cajsa Bokor, socionom med Steg 1-kompetens, verksam inom BUP och UPH sedan 2020