Övningen, i september förra året, var en del av en övningsvecka för poliser. Den här gången var polisens uppgift att ingripa mot en lokal och säkra byggnaden. Tanken var att de skulle stöta på ”ett visst motstånd” – i ett iscensatt scenario.
I övningen användes skarpa spränggranater.
– Syftet är att sätta figuranterna ur spel, att det ska bli den här chockeffekten. Och då måste polisen veta och känna och uppleva hur det är det är att använda dem i skarpa situationer.
Granaten kastades in i rummet där den 55-årige statisten befann sig. Han ska ha legat ner när granaten hamnade under honom – och exploderade.
– Hade den inte varit under honom hade inte det här, så hade inte den här utgången blivit så här.
Det krävs direktkontakt mellan granaten och kroppen för att orsaka sådana skador, säger Morand.
Polisen som kastade granaten samt tre övningsledare har utretts misstänkta för vållande till annans död.
Ingen av dem kommer att åtalas.
Otydligt ansvar
Vid den här typen av övning ska man inte ligga ner. I förhör har motstridiga uppgifter framkommit om huruvida den informationen har nått statisterna.
Det går inte att bevisa att de misstänkta i ärendet insåg, eller borde ha insett, att det fanns en risk att statisten skulle dö, enligt Lars Morand.
Samtidigt ifrågasätter han delar av upplägget.
– Jag förstår att polisen måste öva för att få veta hur det är skarpt.
– Men det är inte svårt nu i efterhand att säga att polisen kan skaffa sig sån erfarenhet utan att man har levande figuranter.
Lars Morand riktar också kritik mot att ingen verkar ha tagit arbetsmiljöansvar över statisterna.
– Jag har inte kunnat se några dokument kring detta. Det är det jag tycker är lite anmärkningsvärt.
Nu räknar han med att Polismyndigheten ser över rutinerna.
– Att man bättrar på tydlighet i både skriftliga och i muntliga delar. Och en bättre genomgång om vem som har ansvar för vad.