Kinas toppdiplomat Wang Yi är en av Kinas främsta ”vargkrigare”. Liksom Kinas tidigare ambassadör i Stockholm så tvekar han inte att ilsket hota andra nationer, eller skälla ut journalister under besök i demokratiska länder.
Men till skillnad från tidigare ambassadör Gui Congyou, så är Wang Yi en av Kinas allra viktigaste politiker. Medan kolleger har rensats ut som ogräs i ledaren Xi Jinpings alltmer omfattande kampanjer mot korruption, så har Wang Yi varit utrikesminister i över tolv år och sitter nu även i kommunistpartiets politbyrå.
I helgen blir Wang Yi också första kinesiska utrikesminister att besöka Sverige på 22 år. Detta som en del av en Nordenturné i fyra länder 2-8 juli. Resplanen ger vid handen att Kina ser Norden som ett block. Vi är en handfull länder som dyrkar frihandel och fnyser åt Donald Trump, särskilt efter hans hot att annektera Grönland.
Här finns potentiellt mycket att hämta för Kina, och timingen är minst lika intressant som resplanen.
Kina och EU återstartade i veckan handelssamtal efter sju långa års avbrott. Samtidigt meddelade Volkswagen att upp till 100 000 anställda måste gå, och fyra tyska fabriker stängas ned. Den främsta anledningen är de prisdumpade kinesiska bilar som nu översköljer Europa.
Inför samtalen fick EU-kommissionen i uppgift av unionens regeringschefer att ta fram fler verktyg för att motverka inflödet av subventionerade kinesiska varor. EU:s handelschef Maros Sefcovic uppgav i måndags oktober som deadline för faktiska åtgärder mot handelsunderskottet med Kina, som i fjol slog nytt rekord och nu överstiger en miljard euro om dagen.
Särskilt stor oro råder inom EU för ett ökat beroende av diktaturen för elbilar, solpaneler, batterier och annat som har betydelse för vår energiförsörjning och därmed nationella säkerhet.
Under lördagen träffar Wang Yi statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Räkna med att toppdiplomaten kommer trycka på vår tradition av frihandel, och återigen locka med ökad tillgång till den kinesiska marknaden. Räkna även med beska kommentarer om USA. Kina har aldrig haft en bättre möjlighet att slå split i vare sig EU eller den transatlantiska alliansen.
Något överraskande så har regeringen Kristersson utmärkt sig genom att eftersträva någon form av normalisering i relationen med Kina. Den trodde man inte då han i opposition gick mycket hårt åt den tidigare regeringens ”naiva” inställning till regimen i Peking, och i synnerhet krävde tuffare tag för att få den svenska förläggaren Gui Minhai frisläppt.
Men i stället har hans regering bland annat undergrävt europeisk enighet genom att hösten 2024 motsätta sig EU:s tullar mot kinesiska elbilar. Detta med fin retorik om frihandel, och en öppen uttryckt oro om kinesiska hämndåtgärder mot Volvo Cars. Signalen var tydlig; hot fungerar.
Förra hösten, på själva tioårsdagen av Gui Minhais försvinnande, så besökte Maria Malmer Stenergard Kina som första svenska utrikesminister på sexton år. Det föregicks av att vice premiärminister He Lifen, med särskilt ansvar för ekonomi och handel, åkte till Sverige för att träffa Ulf Kristersson.
Under dessa möten framhöll båda sidor ambitionen att öka samarbetet kring frihandel och grön energi. Näringslivet hyllade regeringen då Sverige som belöning beviljades visumfria resor till Kina, vars kidnappning av svenska medborgare eller stöd för Rysslands invasion av Ukraina snarast framstod som perifera frågor.
Regeringen må mena att diplomati ger möjlighet att påverka. Och man får väl förutsätta att utrikesministern tog upp Gui Minhais fall när hon träffade Wang Yi i höstas. Men sker det som en pliktskyldig punkt på dagordningen, eller på ett vis som tydliggör att hålla svenskar som politiska fångar får verkliga konsekvenser för vår relation?
Inför lördagens möte påminner Reportrar utan gränser om hur Gui Minhai är den enda europé som sitter fängslad i Kina för att ha försvarat det fria ordet. Man talar även om Wang Yis besök som en sällsynt möjlighet att få honom frisläppt.
Hur detta – och Kinas avgörande stöd för Ryssland – värderas mot saftiga ekonomiska morötter vet vi inte.
Det var förvisso ett lovande tecken då Ulf Kristersson, på plats i Bryssel inför toppmötet med unionens regeringschefer, varnade för att Kinas ekonomiska modell ”vållar allvarliga problem” för Europa då överskottet av produktionen nu dumpas här. Han sade även att vi inte får vara ”naiva” inför detta; ett ofta förekommande ord med vilket han nu verkade fördöma sin tidigare inställning till tullar mot kinesiska elbilar.
Gott så. Alla kan ändra sig. Sannolikt blir det svårt för Wang Yi att få Norden att i frihandelns namn stoppa EU:s åtgärder mot det växande handelsunderskottet med Kina. Här finns en sund skepsis mot diktaturen. Så sent som i april beskrev Finlands utrikesminister Kinas samarbete med Ryssland som en ”diskvalificerande faktor” för frihandelssamtal med EU.
Kommer vi få höra något liknande från vår egen regering, eller åtminstone en hint om att kidnappningen av svenska medborgare kan få följder för det ekonomiska samarbetet?