Besvikelsen efter PFAS-beskedet: ”Det är ynkligt och fegt”
Herman Afzelius vägrar ge upp kampen • ”Mycket besviken”
・Uppdaterad:
PFAS-drabbade i Kallinge nekas återigen ersättning från Försvarsmakten.
Nu riktar PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius skarp kritik mot statens agerande.
– Det är liksom inte mänskligt, säger han.
När Justitiekanslern på fredagen meddelade att PFAS-drabbade i Kallinge återigen nekas ersättning från Försvarsmakten möttes beskedet av besvikelse.
Känslorna är många hos Herman Afzelius, ordförande för PFAS-föreningen, som under många år drivit de drabbades kamp.
– Det är klart att man är besviken efter JK:s besked i dag. Jag skulle säga mycket besviken. De hade verkligen alla möjligheter att kunna ta sitt ansvar för förgiftningen i Kallinge och faktiskt ersätta oss, säger han.
JK:s bedömning innebär att Försvarsmakten inte kan hållas ansvarig under den period som myndigheten prövat. Myndigheten hänvisar bland annat till preskription och till att PFAS-halterna under den aktuella perioden låg under då gällande åtgärdsgränser.
"Ingenting har erbjudits"
Men Herman Afzelius menar att staten letat efter argument för att slippa betala.
– De har använt det här ett och ett halvt året för att hitta ett sätt att ta en springnota och återigen skyffla över ansvaret och kostnaderna till kommunen och det lokala vattenverket. Det är verkligen ynkligt, säger han.
PFAS-föroreningen i Kallinge upptäcktes 2013 och kopplades till brandskum som använts vid Försvarsmaktens övningar. Sedan dess har de drabbade kämpat för mer än ekonomisk ersättning, berättar Afzelius.
Enligt honom har samhällets stöd varit näst intill obefintligt.
– Ingenting har erbjudits. Noll. Det enda befolkningen blivit erbjuden är ett blodprov för att ta reda på hur förgiftad man är resten av sitt liv. Det är den enda insatsen som gjorts. Ingenting annat. Det är liksom inte mänskligt.
”En stor suck i rummet”
När beskedet kom var PFAS-föreningens styrelse samlad hemma hos honom.
Reaktionen blev inte ilska, utan uppgivenhet.
– Det var bara en stor suck i rummet. Det blir på något sätt lite tomt.
Trots alla år av juridiska processer hade många fortfarande hoppats på ett annat utfall.
– Någonstans finns det alltid ett hopp. Här finns en möjlighet att de faktiskt är intresserade och tar sitt ansvar. Men att man väljer en sådan enkel väg återigen... Det är så ynkligt och fegt av dem, ärligt talat.
Under åren har flera personer i föreningen blivit sjuka, berättar han.
– Jag själv har ju blivit sjuk. Jag fick cancer för några år sedan. Det är flera av vår styrelse som har blivit sjuka. Cancer och andra sjukdomar. Och även folk bland våra medlemmar.
Tänker inte ge upp
Efter fredagens besked ska föreningen diskutera hur man går vidare. Frågor om nya rättsprocesser, eller kanske Europadomstolen, återstår att avgöra, säger Afzelius.
En sak är han däremot säker på.
– Det är en stor fråga för mina barn. Jag hämtar min energi från att mina barn är förgiftade resten av sina liv.
Han tänker inte ge upp kampen.
– Jag kommer inte sluta. Jag kommer fortsätta kämpa så länge jag lever.