Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
1990 myntade den amerikanske statsvetaren Joseph Nye begreppet ”mjuk makt” för att beskriva de verktyg en stat har för att utöva globalt inflytande som inte inbegriper hot om fysiskt våld. Det klassiska exemplet är hur USA efter andra världskriget lyckades sälja in den amerikanska drömmen via Hollywoods filmer och TV-serier.
Mindre demokratiska stater försökte så klart också använda sig av mjuk makt, men av någon anledning attraherade Sovjets planekonomi och Maos kulturrevolution aldrig fler än ett politiskt överintresserat fåtal. För de stora massorna lockade läsk och Levisjeans mer än brödköer och massvält.
Sedan ett par år tillbaka håller det där på att ändras, inte minst på grund av Trumps katastrofala framfart. Ryssland är visserligen fortfarande uselt på att utöva mjuk makt. Få blir övertygade av de engelsktalande propagandister som lyfter fram matbutikernas generösa utbud av torkad fisk och kvass som bevis på Putinrysslands överlägsenhet. Ännu färre torde bli sugna på att flytta dit.
Med Kina är det annorlunda. Det kinesiska kommunistpartiet lägger varje år enorma summor och politisk kraft på att få så många som möjligt i väst att se på landet med positiva ögon. Ett allt viktigare instrument för regimen är betalda samarbeten med influencers, som bjuds in att resa runt i Kina.
Via plattformar som Instagram och Tiktok når de hundratusentals människor och bidrar, medvetet eller ej, till att sätta en smickrande men knappast korrekt bild av diktaturen. 2022 rapporterade The Guardian om hur Peking utnyttjade influencers till att bland annat så tvivel om Kommunistkinas dokumenterade övergrepp mot uigurer och andra människorättsbrott. För att bara nämna ett exempel.
Häromdagen presenterade Nationellt Kunskapscentrum för Kina en rapport som granskat tre svenska influencers som låtit sig bjudas in av Peking (DN 28/6). En av dem av har hundratusentals följare på Tiktok. Inläggen som postats i samband följer regimens narrativ och innehåller formuleringar som är vanligt förekommande i kinesisk propaganda, enligt rapportförfattaren Vera Sommardal.
Om influencers prompt vill åka på bjudresor till diktaturer får de väl göra det. Men då ska de, och deras följare, också vara medvetna om vilka intressen som gynnas.
Läs även