Det var med vapen i hand som de tretton kolonierna på den nordamerikanska östkusten för 250 år sedan slog sig fria från den engelska övermakten och satte upp sin egen självständiga stat. De ville styra sig själva.
Hur detta skulle gå till var inte alls självklart. Det handlade om att bygga en republik, och någonting sådant hade ju inte funnits sedan den romerska republikens avlägsna tid. Men i djupa diskussioner arbetade man sig fram till en unik författning styrd av misstro mot varje överhet och byggd på federalism med starka delstater och en tydlig maktdelning i den federala staten.
Man ville inte alls bygga en demokrati. Den oinskränkta folkmakten sågs som en fara lika stor som oinskränkt kunglig eller central makt. Nybyggarsamhällena trodde starkt på sig själva och sina individers både frihet och företagande.
Den amerikanska författningen var unik då och har varit unikt framgångsrik sedan dess. Den federala makten har steg för steg blivit starkare, men maktdelningen mellan president, kongress och domstolar har bevarats och gett det politiska systemet en styrka vars värde vi ser inte minst i tider som dessa.
När de förklarade sig självständiga var kolonisterna knappast så många fler än de kontinentens ursprungliga invånare som kom att kallas indianer. De decimerades kraftigt av epidemier och sjukdomar, men historien om hur de steg för steg berövades sitt land, sin rätt och ibland också sina liv förblir en av republikens skamfläckar.
Den andra är tveklöst slaveriet. Sydstaternas framgångsrika bomullsekonomi byggde på slaveriet, men motsättningarna kring slaveriet ledde till det mycket blodiga inbördeskriget, vars sår det tog decennier att läka. Och det är nog inte mer än sedan sex decennier eller så som man med rätt kan kalla USA ett land där alla medborgare har mer eller mindre lika rättigheter.
Det finns både gott och mer bekymmersamt är i arvet från kolonisternas första tid och deras gradvisa marsch över kontinenten. Risktagande, företagande och frivilligt ansvarstagande är viktig drag i det amerikanska samhället och dess framgång.
Men vapen och våld finns överallt – 2023 dog 47.000 personer i vapenrelaterat våld. Det var efter inbördeskriget som den ekonomiska expansionen sköt fart, och vid 1870-talet distanserade man Storbritannien som världens viktigaste ekonomi. Man höll fortfarande i huvudsak distans till omvärldens alla konflikter – president Washington hade i sina avskedsord varnat för att dras in i dessa – men i längden skulle det inte gå.
Det var motvilligt USA drogs med i de bägge världskrigen. Neutralitet var dess inledande instinkt. Efter att ha försökt diktera freden efter det första av dessa drog man sig tillbaka, men när historien upprepades hade man lärt sig läxan och blev i stället engagerade i att bygga upp en ny global ordning. USA hade då kring 50 procent av världens industriella kapacitet. Den ordningen blev exceptionellt framgångsrik. De åtta decennierna sedan dess är den längsta perioden i historien utan krig mellan de dominerande makterna sedan det romerska imperiet. Och med också teknologi och vetenskap skapade det förutsättningen för att den globala befolkningen kunde tredubblas och den globala ekonomin 15-dubblas eller så.
”Med ett USA i sin egen kris måste Europa lära sig att stå mer på egna ben.”
Sedan ett par decennium är vi inne i den nya oredans tid. Ett mindre dominerande USA försöker snubblande att finna sin roll. Mycket handlar om rädslan för att hamna i ett nytt 1870-tal fast tvärt om, där Kina steg för steg utmanar eller tar över. Man har gett upp att ta ansvar för en global ordning, och ser nu det som finns kvar av sådan som ett irriterande hinder för en amerikansk makt som i defensiv beslutsamhet sätter sina egna intressen före allt annat.
Donald Trump är extrem på många sätt – men kanske är han representativ för ett samhälle där politisk och social polarisering nått farliga nivåer, och där konspirationsteorier och djup misstro tillhör vardagen. 250 år är historiskt ingen lång tid - USA är fortfarande ett samhälle lite rått i kanterna.
USA tror sig behärska världen med dollarn och militär makt, men gradvis kanske dollarns ställning börjar att naggas i kanten, och sanningen är ju att USA förlorat långt fler krig än man vunnit. Vietnam, Afghanistan, Irak och Iran var inga lysande segrar. USA är fortfarande världens mäktigaste nation, men relativt sett är man mindre mäktig nu än tidigare. Andra makter växer fram och tar plats.
Vårt beroende av USA är fortfarande stort. Inte minst gäller det innovation och teknik. Med dess ställning inom AI och rymd kan ingen bortse från landets betydelse. Men med ett USA i sin egen kris, och vänt allt mer inåt, måste Europa lära sig att stå mer på egna ben. Vi värdesätter förvisso och på goda grunder vår relation till USA – men måste inse att USA inte längre på samma sätt värdesätter relationen till oss.
Carl Bildt, Co-Chair European Council on Foreign Relations