Kanaliserar Leif GW
Jag har aldrig hört en människa prata så släpigt som Nooshi.
Hur uttråkad kan man låta när man säger att 22 strukna V-kandidater bara är en handfull? Hur långsamt på utandning kan man egentligen säga ”vi har fyratusen fritidspolitiker”?
Ju knivigare sits för vänstern, desto mer blundar Dadgostar och tänker på Leif GW. Men den fuck it-mentaliteten tillhör inte henne, inte på riktigt. Snarare påminner hon om ett avmätt tonårigt syskon. Man står i någon dörrpost och frågar panikslaget om de läst ens dagbok och får en suck tillbaka. Vad är det egentligen för krishantering?
Är det här en strategi hon anammat efter att ha kallats gapig och tjafsig i partiledardebatter? Att i stället låtsas leva i sviterna av en stroke. Man hade kunnat hoppas på att det fanns en retorisk baktanke med det hela, men Dadgostar verkar bara vara sämst i Sverige på att slingra sig.
Som när hon blev utfrågad om kokainspåren i riksdagen och kontrade med klassikern ”jag skulle uppskatta om till exempel Aftonbladet själva kunde kontrollera alla sina toaletter och sina anställda […] Skulle inte det vara roligt?” Vad menar du Nooshan, vad menar du? För att vänstern ens ska ha en chans att locka nya väljare måste hon bli bättre på att parera.
Om blickar kunde döda
Ett politiskt vapen Dadgostar däremot bemästrar är den uråldriga konst jag helst kallar bitchblicken. Det räcker nämligen med att säga ”ta bort pappaveckorna” för att skjutas ner av Nooshis två kisande ögon. Om blickar kunde döda hade Jimmie Åkesson redan kastat in handduken.
Härskartekniken är tidlös och går hem extra bra just i riksdagen, som vimlar av före detta elevrådsordföranden. Och vi alla vet ju vad de rankade i högstadiets sociala hierarki – klassiska mobboffer. På tönt-savannen. Även Åkesson minns alla fjortisar och hur de brukade se på honom.
Festa med vänstern
Just fjortisar verkar också vara den väljargrupp vänstern försöker värva, eller i alla fall unga tjejer. Och det baserar jag inte bara på att partiledaren plötsligt börjat dricka matcha. Ingen tror på dig med den där drycken, Nooshi. Det tar år att vänja smaklökarna vid den jordiga vätskan. År, säger jag.
Inte bara därför, utan också för att vänsterpartiet verkar röra sig genom Sverige på en evig barrunda. De senaste månaderna har man kunnat snacka politik och dricka sprit med Dadgostar i bland annat Umeå, Uppsala, Lund och Kalmar.
Och i vintras bjöd hon in influencers till sin 40-årsfest, gissningsvis för att impa på deras heliga målgrupp unga tjejer. Bland annat fick ”Hör här”-poddens Carl Tuleus och Lovisa Karlsson en inbjudan. Duon, som tyvärr inte gick dit, beskrev i stället inviten som ”jävligt trash” och ”skumt”.
Försöker Dadgostar bli lika skön som moderaterna var på 00-talet? När de allra mest var kända för sina sjuka fester? Inte för att vara kulturjournalist, men unga festar ju inte ens längre. Starta en run club eller något i stället, jag vill inte dricka shots med dig Nooshi.
3 kulturtips inför valdagen
Författare: Asta Olivia Nordenhof – alla unga tjejers favorit. Mörkt sagt av mig, men så är det.
Film: ”Mad Men”. Det finns en retoriker för mig och han heter Don Draper. Se och lär Nooshi.
Låt: ”Antabus”, Makthaverskan