Life, Larry and the pursuit of unhappiness: an almost history of America
Betyg: 3
STRÖMMAD SERIE. USA, 2026. Skapad av: Larry David, Jeff Schaffer. Med: Larry David, Barack Obama, Samuel L Jackson. 7 avsnitt à 0.31-0.35. HBO Max.
Oscar Westerholm är filmkritiker och skribent på kultursidan.
”Historien”, skrev den franske adelsmannen och historikern Alexis de Tocqueville, ”är ett konstgalleri med få original och många kopior”.
Tocqueville, som med sitt flerbandsverk ”Om demokratin i Amerika” (1835) blev en av de mest framstående uttolkarna av ”det stora amerikanska experimentet”, syftade på att det över tid är svårt att avgöra om nedtecknad historia är sanningsenlig eller bara ren mytbildning som – efter att tillräckligt med vatten hunnit rinna under broarna – kommit att förväxlas med sanning.
Ibland är dessutom myten, även om den helt uppenbart är en i politiskt syfte uppdiktad vrångbild, mer tilltalande än verkligheten. Donald Trump använder till exempel gamla nationalistiska föreställningar om en stor heroisk amerikansk nation för sina totalitära ändamål. Till och med sloganen ”Make America great again” har han knyckt; den användes först av Reagan i sin presidentvalskampanj 1980.
Därför känns sketchprogrammet ”Life, Larry and the pursuit of unhappiness” så otroligt uppfriskande. Larry David, som har upphöjt gnällig pessimistisk humor till en populärkulturell konstform med ”Seinfeld” och ”Simma lugnt, Larry”, driver nämligen med precis allt och alla. Inte ens progressiva framsteg som suffragetten Susan B Anthonys oförtröttliga lobbande för kvinnlig rösträtt eller Rosa Parks berömda protest på bussen för svartas rättigheter hålls för heligt.
Den grälsjuka gubbstrutten ploppar upp, likt Woody Allens ”Zelig”, med sin raljanta misantropiska svada i olika skepnader genom USA:s tvåhundrafemtio kantstötta år. Han gnabbas med Mary Lincoln om en gul fransk scarf på teatern ögonblicket innan John Wilkes Booth kliver in och kramar om avtryckaren. Han skriver ett utkast till USA:s konstitution som mest består av småsint groll och saker han vill förbjuda: ”Det borde vara olagligt att berätta om sina drömmar, önska gott nytt år och att andas med öppen mun när andra är i närheten!”.
Lite rörigt blir det. David hoppar fram och tillbaka i historien utan någon uppenbar kronologisk logik; Alexander Graham Bells demonstration av historiens första telefonsamtal (1876) följs av president James Buchanans diplomatiska misslyckande inför sydstaternas utträde ur unionen (1860). Därefter kommer något om Watergate-skandalen (1972) och Tebjudningen i Boston (1773). Som historielektion betraktat är detta, trots Barack Obamas korta men kärnfulla introduktion i det första avsnittet, pedagogiskt undermåligt.
Däremot är det roligt nästan hela tiden. Det finns klenare inslag, absnolut. Sketchen om Donner-expeditionen är till exempel tillräckligt oinspirerad för att kvala in hos den senaste kullen i ”Saturday night live”.
Men när ”Life, Larry and the pursuit of unhappiness” är som bäst ligger serien på samma skyhöga nivå som formtopparna i ”Simma lugnt, Larry”. David som den kommunisthatande senatorn Joseph McCarthy är komiskt guld.
Ofta har dessutom gubbjäveln rätt i att sura. ”Vilken jävla idioti!” vrålar han i rollen som den demokratiska presidentkandidaten Samuel J Tilden. Tilden, som vann folkets röst 1876, höll just på att korka upp champagnen när något som kallades för ”elektorsrösterna” – många får nog ptsd till valet 2016 – började ticka in till den republikanska motståndaren Rutherford B Hayes fördel. ”Presidentvalet är den enda tävling i världen som du förlorar om du vinner!”
Inom streaming finns det många kopior. Larry David är ett av de få riktiga originalen.
Inbäddat innehåll