Tidöpartierna verkar inte kunna göra något rätt och kämpar med dåliga opinionssiffror. Det är i det läget som Sveriges utrikesminister väljer att rasa mot en genuint sympatisk svennebananrockare, skriver Johannes Klenell.
Jag sprang in i en bekant som är hyfsat högt uppsatt moderat härom dagen. En av de där som gick med i partiet under Reinfeldts tid och lite yrvaket insett att det partiet inte finns längre.
Vi pratade lite om opinionsläget och han suckade att ”stämningen på Regeringskansliet är inte ens desperat längre, den är uppgiven”. Ett narrativ har satt sig. Tidöpartierna verkar helt enkelt inte kunna göra något rätt, oavsett vad de säger, längre. En hel högerregering har förvandlats till Åsa Romson cirka 2015.
Eventuellt kan det förklara varför förra veckans elevrådsfestival i Almedalen bjöd på SM i att svinga hejvilt mot lite vad som helst.
Expressens Karin Olsson påpekade i debatt med Carl-Oskar Bohlin – av någon anledning minister för civilt försvar – att han misstänkliggör medier. Ministern svarade, på sedvanlig artificiell Ranelidprosa att ”den anklagelseakt som görs gällande” var svepande.
”Du säger att jag fiskar i grumliga, i grumliga vatten. Du gör insinuationer”, sade ministern. Som i samma andetag påstod att Aftonbladetjournalisten Lisa Röstlund – som granskat statsministerparets förehavanden under våren – ”står i någon form av beroendeställning till Rebellmammorna”. Detta då sagda klimatrörelse ”finansierar vederbörandes bok”.
Ordsalladsministern kallade det ett ”symbiotiskt förhållande” och kunde inte förstå hur ”det skadar någon att jag informerar”.
Sakupplysningen var alltså att Rebellmammorna en gång köpt Röstlunds bok ”Att låta världen få veta. Handbok i klimatjournalistik”.
Vi är alltså vid punkten där vår paranoida regerings budskap är följande: att människor köper böcker gör författare korrupta.
Enligt Bohlins kalkyl borde det försätta Thomas Erikson – författare till kvasivetenskapliga bestsellern ”Omgiven av idioter” – i symbiotisk beroendeställning med ungefär 1,5 miljoner människor. Om vår minister för civilt försvar faktiskt tror att så är fallet kvalificerar sig Bohlin, föga förvånande, till kategorin ”omgivning” i sagda boktitel.
”Moralpredika först, flyg sen”, skaldade utrikesminister Maria Malmer Stenergard samma vecka på regeringens officiella pressrum för hjärnfjärtar – Elon Musks X. Måltavlan för angreppet var svennebananrockaren Thomas Stenström.
Artisten hade nämligen både organiserat ett kändisupprop för klimatet och en konsert i Visby under Jimmie Åkessons tal – för att sedan flyga till Dallas och träffa herrlandslaget i fotboll.
”Man bör kanske inte kasta den första stenen i klimatkulturkriget om man två dagar senare ska flyga tvärs över Atlanten”, rasade Malmer Stenergard.
På så vis blev Stenström, trots sin mycket bleka VM-låt, landets skönaste kille utan att ens behöva ta båten till Texas. Landets alla progressiva opinionsbildare gjorde vågen.
Här är det dock viktigt att nyansera. För det bär mig lite emot att stämma in i hyllningskören. Att rock råkar bli Dagens ETC-certifierad är nämligen inte en kvalitetsstämpel.
Och tyvärr, inte ens ett valår kan få mig att låtsas älska Stenströms musik, hur genuint sympatisk grabb han än är. Tvärtom ser jag, en elitist, det som något bra och inte minst nödvändigt att landets utrikesminister tar strid mot den breda trista P4-rocken.
Allt annat vore förstås barbari.
Men det hade varit lättare att sympatisera Malmer Stenergards utspel om det faktiskt handlat om Stenströms brist på groove i stället för småaktig surhet och idiotisk anti-pk.
För om du är minister i en historiskt klimatfientlig regering – som är besatt av lägre pris på fordonsdiesel och hetsar mot klimataktivister – då klingar hycklerianklagelser riktade mot en extremt gillad enskild medborgares bristande flygskam väldigt, väldigt falskt.
Det missar liksom inte folk. Den här gången heller.