Enligt Medlingsinstitutets nya siffror uppgick den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns löner till 9,9 procent under förra året. De senaste sju åren har gapet stått stilla eller ökat.
Sverige, tidigare känt som världens mest jämställda land, har blivit ett land där utvecklingen mot ekonomisk jämställdhet har stagnerat. Vad tänker de partier som ställer upp i höstens val göra åt det?
Lönelotsarnas bearbetning av den nya lönestatistiken visar att det strukturella lönegapet, alltså den löneskillnad som inte kan förklaras av till exempel yrke, utbildning eller arbetstid, är ännu större – 17,1 procent. Det innebär att den som arbetar i ett kvinnodominerat yrke i genomsnitt tjänar 8 000 kronor mindre i månaden än den som arbetar i ett jämförbart yrke som är mansdominerat eller har en jämn könsfördelning. Till exempel tjänar en sjuksköterska i genomsnitt 6 800 kronor mindre i månaden än en ingenjör/tekniker inom bygg och anläggning, trots att yrkena är likvärdiga vid en sammantagen bedömning av kunskap, färdigheter, ansvar, ansträngning och arbetsförhållanden.
Lönegapet gör att många kvinnor får sämre ekonomiska villkor. Det kan leda till att de blir ekonomiskt beroende av en partner och får svårare att lämna en relation de inte trivs i. Det bidrar också till ökad ekonomisk utsatthet bland kvinnor, särskilt ensamstående mammor och pensionärer.
Trots att fler kvinnor än män pluggar vidare tjänar män utan eftergymnasial utbildning mer. Och när kvinnor tar sig in i traditionellt mansdominerade yrken sjunker lönerna.
Men löneskillnaderna är inte bara orättvisa, de är också ohållbara. Undervärderingen av kvinnodominerade yrken leder till att välfärden – skola, vård och omsorg – har svårt att hitta och behålla medarbetare. Om Sverige fortsätter på samma sätt går det aldrig att anställa alla de människor som äldreomsorgen behöver.
Jämställda löner borde vara en av valrörelsens viktigaste frågor. Utvecklingen går åt fel håll, frågan påverkar oerhört många kvinnor och är betydelsefull för hela samhället. Särskilt borde den stå högt på dagordningen hos de partier som de senaste veckorna har gjort allt för att vinna kvinnors röster. Ändå är det tyst från de flesta partier.
Kanske beror det på att de inte vill lägga sig i lönebildningen, hur löner sätts. Många politiker hänvisar till den svenska modellen och till att löner ska avgöras av arbetsmarknadens parter så snart frågan kommer på tal.
Det är en viktig princip. Men när lönegapet ökar går det inte att gömma sig bakom den.
Det krävs politisk handlingskraft för att stänga lönegapet mellan kvinnor och män.
Politiska partier som ber om kvinnors röster måste kunna svara på vad de ska göra för att höja deras löner. Hur ska de se till att yrken som under lång tid varit undervärderade ska få möjlighet att öka sina löner mer än andra grupper?
Lönelotsarna, Sveriges kvinnoorganisationer och Fredrika Bremer-förbundet föreslår att Sverige inför ett lönelyft för kvinnodominerade yrken. Förslaget fick också stöd i den statliga jämställdhetsutredning Jämställdhet i en föränderlig tid – nuläge och vägar framåt som nyligen presenterades. Det har gjorts i Danmark genom en trepartsmodell där regeringen går in med pengar, varefter kommuner, regioner, staten och fackförbund förhandlar om hur de ska fördelas. Satsningen har välkomnats av både fack och arbetsgivare och gjort det mer attraktivt att arbeta i viktiga välfärdsyrken.
Det är dags för ett lönelyft av dansk modell. Partier som vill ha kvinnors röster måste agera.
SKRIBENTERNA
Marie Trollvik, ordförande för organisationen Lönelotsarna
Susannah Sjöberg, generalsekreterare för paraplyorganisationen Sveriges kvinnoorganisationer
Camilla Wagner, generalsekreterare för Fredrika Bremer-förbundet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.