Oskar Johansson i Gottne i Örnsköldsviks kommun hade möte med samhällsföreningen på tisdagskvällen. På väg hem såg han att det var lite disigt lite längre bort, vilket Örnsköldsviks allehanda först rapporterade om.
– Jag tyckte det var helt fel väder, det var strålande sol och varmt. Då ska det inte vara dimmigt mot skogen. Det kändes konstigt. Magkänslan var fel.
Han fortsatte längs vägen och såg en rökpelare bakom ett par trädtoppar längst in i byn.
– Då tänkte jag att ”det här känns inte alls bra”.
Han hoppades att det var någon som eldade, berättar han.
– De är gamla de som bor där. Jag tänkte att: Om huset brinner kommer de inte att ta sig ut själva. Så när jag kom dit brann det i fasaden och det är en gammal träkåk.
Han ringde SOS Alarm, såg samtidigt att ytterdörren var öppen och att det brann vid sidan av den.
– Då kommer kvinnan ut och hon är ju nästan åttio och dement. Hon står typ i nattlinne, barfota, i dörröppningen. Det brinner ju en halvmeter på hennes högra sida.
– Det är ju jättevarmt. Hon förstår ju inte ens att det brinner. Så jag tänker: Där kan hon inte vara!
Fick ut kvinnan
I telefon får han veta att SOS redan fått in ett larm, men att man trott att det var en liten terrängbrand. En enhet var på väg, men snabbt tillkallades ännu fler.
Samtidigt försökte han få ut kvinnan.
– Det var inte jättelätt då. Det låg ju fullt med svart glödande kol utanför. Hon var ju barfota och skulle behöva gå över där. Jag lyfte upp en rullator och sen försökte jag hjälpa och stödja henne så hon skulle kunna gå ut. Sen fick jag ut henne i alla fall.
Han fortsätter:
– Mannen var ju kvar instängd, han sitter i rullstol. Men vad jag kunde se så hade branden inte kommit in på nedervåningen än.
På grund av värmen kunde Oskar Johansson själv inte gå in. Men snart kom räddningstjänsten med rökdykare som kunde plocka ut mannen.
– Han var på ganska bra humör.
Både mannen och kvinnan ska, efter omständigheterna, må bra. Huset fick brinna ner.
– Han gjorde ett rådigt ingripande. Det är vi väldigt tacksamma för, säger räddningsledaren Jörgen Seijsing till Örnsköldsviks Allehanda.
Oskar Johansson tar det hela med ro.
– Jag tycker inte jag har gjort så jättemycket, men samtidigt så inser jag väl att det hade kanske slutat väldigt annorlunda om jag inte hade sett det.