Det har gått drygt tre månader sedan Hugo Mosshagen, 20, sköts ihjäl i Örebro den 21 mars i år. Han träffades av fyra skott på öppen gata och under flera månader har polisen jagat en gärningsperson.
Under torsdagen meddelade åklagare och polis att förundersökningen läggs ner eftersom den misstänkta gärningspersonen har dött.
Vill få svar
För familjen är sorgen dock oändlig och flera frågor återstår.
– Det är dubbelt. Det är bra att det finns en gärningsman, men nu när personen är död blir det inget riktigt avslut. Det finns flera frågetecken. Man vill få svar på varför det hände. Det är svårt att förklara för sina andra barn när man inte själv vet svaret, säger Hugos pappa Joakim Gunnarsson.
Polis och åklagare bekräftar att Hugo Mosshagen inte var det tilltänkta offret och att skotten var riktade mot någon annan, vilket Joakim Gunnarsson tycker är skönt.
– Nu är jag ju pappa och vet att Hugo var en bra och ordningsam kille, men det är ändå skönt att polisen bekräftar det, för Hugos skull, hans syskon och alla andra. Så att det inte sprids rykten.
”Var arg och hatisk”
Efter att ha varit sjukskriven i flera månader är Joakim nu tillbaka på deltid på sitt jobb som resurs på Hannaskolan. Mycket för den yngste sonens skull.
12-åringen, som också går på skolan, behövde ha pappa i närheten.
– Jag gick tillbaka mycket för Junior. Jag har funnits i närheten som en livlina när det har varit tufft och jobbigt, och han vet var jag är. Det har varit mycket frågetecken och oro.
För familjen har livet vänts upp och ner och de har tillsammans behövt hitta en ny vardag. Joakim beskriver hur han ”dränerats på energi”.
Först kom chocken och ilskan, och nu sorgen och saknaden.
– Sorgen är randig. Det som hänt finns alltid med i bakhuvudet, men det är i de vardagliga stunderna som man blir påmind. I början var jag arg och hatisk, men hatet försvann rätt fort. Jag har ju de andra barnen som jag måste ta ansvar för och Hugo hade blivit vansinnig om jag hade …
Plötsligt brister det för Joakim, där han sitter utanför Hannaskolan en torsdag i juli. Orden tystnar och tårarna rinner.
När orden kommer tillbaka berättar han att han brukar prata med sin son.
– Vi har ett stort fotografi på honom hemma på skänken. Vi pratar med och om honom, och om alla minnen och så.
Tatuerat in sonens ord
Hugo Mosshagen var Joakim Gunnarssons äldsta son. Hugo spelade fotboll i BK Forwards A-lag och drömde om en karriär som fotbollsproffs. Han var en del av en stor familj och hade tre yngre syskon.
Joakim Gunnarsson minns särskilt hur sonen alltid brukade skicka en tumme upp och säga: ”Nu kör vi”. Ord som nu finns inristade på pappa Joakims högra arm. Han visar också upp vänsterarmen, där han förevigat den tatuering som Hugo själv ville göra.
– Han var min högra hand, särskilt med minstingen. Han var väldigt hjälpsam. Det var alltid en tumme upp eller ”det löser vi”.
Tron var viktig för Hugo och är en viktig del i familjens liv. Alla är aktiva i Citykyrkans pingstförsamling.
Har tron hjälpt dig i sorgen?
– Jag ska vara ärlig, i början var jag osams med allt och alla, även Gud i himlen. Men det är klart att det hjälper.
Vad sa du till Gud då?
– Det vill jag helst inte berätta, säger Joakim och gråter.