Medan termometern kröp upp mot 38 grader lämnade Sverige och många av oss som bevakat landslaget de senaste veckor New York för att påbörja resan tillbaka mot den AC-befriade kontinenten Europa.
Ämnet – att fler amerikaner än européer har AC hemma – har toppat agendan i flera amerikanska tidningar och tidskrifter de senaste dagarna, en smått bisarr debatt där det underförstådda budskapet verkar vara att AC är det yttersta tecknet på välstånd och lycka.
Dags att åka hem helt enkelt. Lyckligtvis ockuperade inte ämnet allas medvetande. Ståle Solbakken hade förberett sig för en annan dagordning lagom till Norges pressträff vid lunchtid.
Frågan han fick handlade om Sverige. Kunde vi lära oss något av Norge? Han viftade bort den uppenbara inbjudan till provokation, och träffade i stället helt rätt.
Det viktigaste, sa han, är att de har lämnat ”kamikazefotbollen bakom sig”.
Inte ens Norge tyckte att det var kul. Det är svårt att föreställa sig ett mer kompakt fotbollsmörker.
Ärvde ett konkursbo
Jag kunde inte låta bli att skratta.
Inte för att det saknats roliga liknelser för att beskriva hur Jon Dahl Tomassens fotboll såg ut eller inte fungerade, utan för att självförtroendet som sipprade ut från den norske förbundskaptenen var talande. De allra flesta tränare håller sig från att recensera sina kollegers arbete, men inte här. Norge har det för bra. Ståle är på rätt sida historien. Han har råd att säga som det är. Vad höll de på med där borta?
Jag vet inte vad det säger om Fifa:s tekniska observationsbataljon, men Tomasson stryker runt i VM-arenornas kulisser och bokför sina iakttagelser av spelet. Emellanåt pratar han om hur mycket han älskar offensiv fotboll i olika klipp på Fifase ens hemsida, allt medan Graham Potter stått med vattenpass vid sidlinjen för att hitta balansen hos det konkursbo han ärvde.
Han har kommit en bit på vägen. Men han är inte framme än. Och den största utmaningen är kanske inte ens hans.
Spelarna tyckte olika
Efter förlusten mot Frankrike passade jag på att ställa ungefär samma fråga till en rad spelare: Har ni hittat grundformeln nu, och vilken är den i så fall?
Svaren varierade. De flesta sa något i stil med mja. Typ. Det är nära i alla fall.
Med alla önskemål om fyrbackslinje i olika tv-sändningar och på andra håll avhandlades även formationsfrågan. Är det bäst att försvara med fem eller fyra längst bak? Eller är formationsfrågan en låsning från alla runtomkring?
Svaren varierade. Igen.
Viktor Gyökeres tyckte inte att det spelade så stor roll. Inte Daniel Svensson heller, men Alexander Isak kände att det nog kan vara smart om man hittar en grundstruktur till slut, och sedan håller sig till den.
Där börjar den svåra diskussionen
Jag är beredd att hålla med – principerna ser ut som desamma, men för planeringen av truppen och för att relationerna ska sätta sig helt och hållet är det bra om rollfördelningen till slut stelnar i en min.
En anledning till att Potter inte känt sig färdig med laget i vare sig sin 5-3-2, 5-2-3 eller 4-4-2, som vi såg mot Frankrike, är att allt beror på vilka spelare som finns tillgängliga.
VM-truppens enda naturliga högerback Herman Johansson fick inte spela en minut. Den enda naturliga sexan, Jesper Karlström, offrades när han skiftade ut Benjamin Nygren mot Anthony Elanga.
Vid den diskussionen börjar också den svåra: den som handlar om saker som Potter själv inte kan göra så mycket åt.
Situationen Hugo Larsson får gärna lösa sig
Insatserna i VM och spetsen i truppen gör att man med enkelhet kan se fram emot Nations League-hösten, EM-kvalet och möjligheterna att vara med i England om två år.
Men längs vägen behövs ett antal genombrott för att vissa av knutarna ska lösa ut sig själva. Annars står vår förbundskapten inför samma plockepinnsituation igen, och då spelar det ingen roll hur skicklig han är.
Det är högerbackspositionen, mittbacksbesättningen och den defensiva mittfältaren han famlar efter mest.
John Mellberg (RB Salzburg) har därför ett viktigt år framför sig, likaså Noah Eile (Bristol City), och Malcolm Jeng (Reims). Våra bästa unga högerbackar, Genesis Antwi (Chelsea), Filip Öhman (Häcken) och Charlie Pavey (AIK), likaså. Situationen Hugo Larsson (E. Frankfurt) får gärna upphöra. Markus Karlsson (Hammarby) får gärna hamna i rätt miljö och renodlas som defensiv mittfältare.
Får Potter rätt utvecklingskurvor till skänks kan han lösa ut sin formel.
Om inte riskerar han att fortsätta försöka sätta ihop ett landslag som saknar bitar.
Min trupp till EM 2028
MÅLVAKTER
Jacob Widell Zetterström
Noel Törnqvist
Elis Bishesari
FÖRSVARARE
Elliot Stroud
Samuel Dahl
Isak Hien
Gabriel Gudmundsson
Victor Lindelöf
John Mellberg
Gustaf Lagerbielke
Emil Holm
Filip Öhman
MITTFÄLTARE
Yasin Ayari
Lucas Bergvall
Markus Karlsson
Adrian Lahdo
Daniel Svensson
Dejan Kulusevski
Jesper Karlström
Hugo Larsson
FORWARDS
Alexander Isak
Viktor Gyökeres
Anthony Elanga
Benjamin Nygren
Williot Swedberg
Jonah Kusi Asare