Bobi Klintman sätter sig avslappnat i hotelloungens gröna soffa och spricker upp i ett brett leende.
Han njuter av att vara hemma i Sverige.
Den hyperviktiga VM-kvalmatchen mot Tjeckien på Hovet blir stjärnans landslagsdebut.
– Det kommer att bli obeskrivligt alltså. Just nu är jag väldigt taggad. Jag är bara redo att gå ut och göra allt för att hjälpa oss att få en vinst.
Utöver landslagsdebuten är det fullt förståeligt att Bobi Klintman har längtat efter att få komma hem till Sverige.
Den senaste tiden har varit stormig.
– Det är mycket som har hänt alltså, säger han.
Svarar på kritiken
Bobi Klintman tar sats.
Och börjar berätta om vadskadan som höll honom borta i fyra månader. Om hur Detroit Pistons satte upp honom på waivers-listan precis före NBA-slutspelet. Om att inget lag plockade honom – och att han plötsligt stod utan klubb.
Och om den stenhårda kritik som Klintman och hans agent fick motstå efter uppbrottet från Pistons. Bland andra tyckte SVT-experten Nick Rajacic att Bobi Klintman borde ha sparkat sin agent – då han menade att agenten tagit fel beslut om Klintmans framtid.
Klintman duttar med fingrarna på bordet framför honom i hotellobbyn.
– Det kommer alltid vara ”noice”. När man gör saker som inte många har gjort innan så kommer det alltid vara folk som har någonting att säga, säger han och tillägger:
– Utan min agent hade jag inte kommit så långt som jag kommit nu.
Han forstätter:
– Jag tror att de flesta som är och har varit i NBA-businessen vet att det kan vara kaos ibland. Och ibland kan man inte fatta alla beslut som händer. Men jag tycker att han har gjort det bra hittills.
”Du har ingen säker plats någonstans”
Dagen efter intervjun blev Bobi Klintman presenterad av italienska Virtus Bologna. Därmed är den långa ovissheten över.
Men när Bobi Klintman sitter i soffan är inget avtal påskrivet – och den publika ovissheten lika stor som innan.
Han medger att det varit snurriga tider.
– Det är kaos alltså. Det är kaos. Men det är också kul att man aldrig riktigt har ett ställe där man är. Du har ingen säker plats någonstans. Man måste alltid vara på ”ten toes” liksom. Och jag tror det gör en starkare, för man vet aldrig var man kommer att vara. Så det får mig bara att jobba hårdare hela tiden.