Efter ett antal svaga år för Sverige har tillväxtutsikterna börjat ljusna. Enligt LO- ekonomernas prognos väntas ekonomin växa med över två procent såväl 2026 som 2027. Utvecklingen drivs av att hushållen åter börjar konsumera när reallönerna repar sig efter inflationskrisens hårda slag mot köpkraften. Samtidigt har de svaga åren pressat upp arbetslösheten på höga nivåer där den väntas förbli även under nästa år.
Regeringen för nu en finanspolitik som är kraftigt expansiv. Enligt Riksgäldens senaste prognos blir underskottet nära 200 miljarder kronor i år och drygt 200 miljarder kronor nästa år. Detta är långt från det överskott på cirka 25 miljarder som ramverket föreskriver. Regeringen motiverar avvikelsen med det säkerhetspolitiska läget och den svaga konjunkturen men även om man räknar bort Ukrainastöd, upprustningsåtgärder som ”tas utanför ram” och konjunkturlägets påverkan på de offentliga finanserna missar regeringen sitt eget mål med minst 75 miljarder i år.
Enligt LO-ekonomernas bedömning motiverar den höga arbetslösheten stora ekonomiska stimulanser för att få fart på tillväxten och sätta folk i arbete. Men då krävs också att resurserna används på ett sätt som effektivt bidrar till detta.
Offentliga investeringar har en hög multiplikatoreffekt, inte minst i svaga konjunkturlägen, och kan därmed effektivt bidra till att öka trycket i ekonomin. Samtidigt som de långsiktigt kan stärka Sveriges konkurrenskraft. Men det är inte växande investeringar som orsakat de stora underskotten.
I stället har tiotals miljarder adderats till den svenska statsskulden genom sänkta konsumtionsskatter men också skattesänkningar som i hög utsträckning riktas till höginkomsttagare. Några tydliga exempel är förstärkningarna av jobbskatteavdraget på inkomster över 60 000 kr/mån, slopad flygskatt och sänkt skatt på (redan lågt beskattade) investeringssparkonton. Inför nästa år lovar nu statsministern att staten ska låna ännu mer för att finansiera ytterligare skattesänkningar, bland annat på aktieägande.
Skattesänkningar och transfereringar till hushållen kan stimulera ekonomin men regeringens skeva fördelningsprofil innebär att stimulansen blir svagare än vad den kunde vara. En ny rapport till Finanspolitiska rådet visar att varje krona som går till vanligt folk är dubbelt så effektfull som en krona som går till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna, helt enkelt för att hushåll med mindre marginaler spenderar en större andel av den extra inkomsten än vad höginkomsthushållen gör. Stabil ekonomisk tillväxt byggs botten upp – inte trickle down. Sänkta skatter på kapital i ett svagt konjunkturläge är därtill extra skadliga, inte bara på grund av sin skeva fördelningsprofil, utan också för att de tenderar att skifta konsumtion till sparande.
LO-ekonomerna har länge kritiserat saldomålet i det finanspolitiska ramverket för att vara alltför stramt. Efter finanskrisen var det uppenbart att den finanspolitiska styråran gav en otillräcklig efterfrågan för att leda till full sysselsättning. Därmed tvingades Riksbanken att ta ett alltför tungt ansvar för att stimulera ekonomin, med långa perioder av nollräntor som resultat.
Nu har regeringen i praktiken övergivit målet, men utvecklingen framåt är osäker. I ord utlovas en återgång till balans men samtidigt lägger finansministern fram nya förslag om stora skattesänkningar när nuvarande överenskommelser i själva verket kräver tiotals miljarder i besparingar. En sund ekonomisk debatt kräver att politiken är transparent med vilka principer man styr efter.
Med 500 000 arbetslösa är det inte en balansering av budgeten som svensk ekonomi behöver. Budgetunderskotten kommer att behöva vara betydande även framöver. Men det krävs en kraftig omprioritering från åtgärder som gynnar kapitalägande och höginkomsttagare till offentliga investeringar och inkomstförstärkningar för breda grupper som kan få fart på ekonomin, sätta människor i arbete och stärka svensk ekonomi långsiktigt.
Sverige behöver helt enkelt ett finanspolitiskt ramverk som är expansivt – men samtidigt regelbaserat med regler som efterlevs.
Torbjörn Hållö, chefsekonom LO
Anna Almqvist, LO-ekonom
Thomas Carlén, LO-ekonom
Nima Farrahi, LO-ekonom
Peter Gerlach, LO-ekonom
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom