Det finns en fråga Maria Maunsbach tröttnat på: den man helst inte vill besvara när man är 30 plus, utan partner och barn (tell me about it).
Men hennes sommar handlar mindre om rädslan att bli sedd som ”skadat gods”, och mer om de möten och sammanhang som genom åren skapat hennes egna brokiga familj.
På samma sätt som hon välkomnat nya familjemedlemmar genom åren öppnar hon famnen för lyssnaren. Hon vill maxa allt i livet med extra sås och trots att programmet är dränkt i ömma berättelser om hennes olika familjer, både med och (oftast) utan blodsband, svämmar det aldrig över. Maria Maunsbach är precis lagom too much.
Vi har kul med den magdansande krutgumman Margot.
Vi kommer till ro med oss själva i vänskapen med Martina.
Och vi förstår, i scener med vuxenblöjor och en urballad begravning, att i den fulaste sorg vilar det vackra.