Sydsvenskan redovisar en enkät till 624 Lundabor med sin raka fråga: vad de tycker om att järnvägen byggs i markplan. Nästan 60 procent tycker där att det är bra eller mycket bra. Artikeln slutar med en viktig brasklapp, nämligen att man kanske ändrar sig när man inser konsekvenser.
En sådan avgörande konsekvens är att perronger ska hinna bli tömda i högtrafiktid. När överfulla tåg kommer tätt måste de avstigande komma ut från perrongen innan de som kommer ut från nästa tåg fyller på – från tåg på båda sidor av mittperrong. Och nästa, och nästa.
Perrongerna anses undermåliga redan nu. De är för trånga, ytan för liten för sådana mängder resande i högtrafik. Vad händer sedan, i morgon och övermorgon, med växande mängder resande, förväntat och önskat av Skåneregionen och Lund.
Om resenärerna inte hunnit ut fyller nästa tåg på kön framför trappor och rulltrappa. Kapaciteten på dessa är avgörande. I vad som visats hittills är kapacitet att lämna perrongen det som finns idag. Mer tycks inte behövas? Att byta trappa mot rulltrappa ökar endast bekvämligheten.
Det är lätt att inse hur kaos växer fram med olycksrisker och stress. Att stationen ska fungera riskfritt är Trafikverkets ansvar. Kvaliteten för de resande, hur de upplever sin station, drabbar Lund. Det är uppenbart att provisorier för att klara kapaciteten snart blir nödvändiga.
Hur tänker ingen på.
Det märkliga är att Trafikverket vägrar att se den enkla lösningen för kapacitet och miljö, nämligen att dra förstärkningen av stambanan som två spår i tunnel under stationen. Då kan dess sex spår minskas till fyra och därmed perrongerna breddas och ges fler rulltrappor.
Lennart Nord