Företagarna tar inte partipolitisk ställning. Men vi följer alltid hur det partipolitiska landskapet förändras, vilka förslag som lyfts i debatten och vilka konsekvenser detta kan få för våra medlemmar.
Det är mot den bakgrunden som SCB:s stora partisympatiundersökning från förra veckan behöver läsas. För om mätningen blir verklighet i valet 2026 skulle Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet få egen majoritet i riksdagen. Det skulle innebära att Sverige får ett regeringsunderlag som bland annat vill korta arbetstiden och slopa karensavdraget. Det är inte bara en teoretisk möjlighet utan ett högst konkret framtidsscenario. Det borde oroa alla som bryr sig om jobb, företagande och Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
Förlorat välstånd
Om SCB:s mätning blir verklighet väntar en ekonomisk politik som går i motsatt riktning mot vad Sverige behöver. Alla tre partier driver, på olika sätt, förslag om kortare arbetstid. Det innebär färre arbetade timmar i en ekonomi som redan präglas av kompetensbrist och personalbrist inom viktiga delar av välfärden. Totalt handlar det om hundratals miljarder kronor i förlorat välstånd, vilket är mångdubbelt mer än vad hela utbildningssystemet kostar.
Samtidigt vill partierna avskaffa karensavdraget och lägga ännu större kostnader för sjukfrånvaro på arbetsgivarna. För småföretag med knappa marginaler handlar det inte om symbolpolitik, utan om kostnader som direkt påverkar möjligheten att anställa och växa. Partierna har motsatt sig att det tidigare högkostnadsskyddet för småföretag har tagits bort. Det är utmärkt. Men ett högkostnadsskydd är trots allt bara ett plåster på såren, och det är än viktigare att se till att det inte uppstår oskäligt höga kostnader från första början.
Synen på de offentliga finanserna skulle också förändras med S, V och MP vid rodret. Sverige har under lång tid byggt sin styrka på ordning och reda i ekonomin. Starka statsfinanser har gjort landet attraktivt för investeringar och skapat stabilitet även i svåra tider. Men både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill överge denna återhållsamhet och öppnar för kraftigt ökad skuldsättning. Konkret handlar det om att öka statsskulden med omkring 1 000 miljarder kronor (motsvarande nära 100 000 kronor per svensk) och flytta kostnader från dagens väljare till morgondagens skattebetalare.
Att bara beskatta den absolut rikaste klicken är möjligen ett bra slagord, men det räcker inte för att finansiera alla vidlyftiga löften
Sannolikt väntar även högre skatter. Erfarenheten visar att det inte främst är de allra rikaste som får bära kostnaden när skatterna höjs. Det är vanliga löntagare, företagare och sparare som får betala priset när marginalskatterna stiger och investeringar blir mindre lönsamma. Att bara beskatta den absolut rikaste klicken är möjligen ett bra slagord, men det räcker inte för att finansiera alla vidlyftiga löften. Därför kommer även svenskar med högst normala inkomster att drabbas.
Det betyder förstås inte att den nuvarande regeringen är utan brister. Tillväxtreformerna har varit för få, regelbördan har inte minskat tillräckligt mycket och skattepolitiken hade kunnat vara betydligt mer offensiv samtidigt som prioriteringen bland utgifterna borde ha varit hårdare. Men riktningen har i flera avseenden varit den rätta: stärkt arbetslinje, större fokus på kunskap i skolan, hårdare tag mot kriminaliteten och en infrastrukturpolitik där underhåll prioriteras framför prestigeprojekt.
Valet 2026 kommer inte bara att handla om vem som ska styra landet, utan om vilken riktning Sverige ska ta. Mot fler arbetade timmar eller färre. Mot ökat välstånd eller stagnation. Grunden för vårt välstånd är ett företagsklimat som möjliggör jobb, tillväxt och skatteintäkter. Kortad arbetstid, högre sjuklönekostnader för företag och höjda skatter är fel väg att gå. På sikt skulle det göra oss alla fattigare och leda till att politiker har mindre av andras pengar att omfördela.
Karl Ernlund, chefsekonom på Företagarna