Vintern 2021 får ordföranden för kommunstyrelsen i Botkyrka, Ebba Östlin, ett samtal från förvaltningen om kommunens fritidsgårdar som drivs av ABF, om anställda med gängkopplingar och ekonomiska oegentligheter. Ett säkerhetsbolag bekräftar uppgifterna och Ebba Östlin beslutar om att fritidsgårdarna ska stängas ner.
Det hade kunnat sluta där. Andra kommuner i Sverige, till exempel Södertälje, har också tampats med infiltrationsförsök från kriminella. Men Botkyrka sticker ut. Kommunen är ett allvarligt exempel på kriminella krafter som försöker påverka politiken, och lyckas.
I ett nytt program av SR:s program Kaliber beskrivs hur Östlins beslut leder till att hon avsätts som ordförande, och om partimedlemmar som berättar hur gängkriminella dyker upp på den lokala S-föreningens medlemsmöten. Förtroendevalda som börjar ta omvägar på väg hem från kommunfullmäktige för att säkerställa att de inte blir förföljda.
Det går så långt att Ebba Östlin mordhotas: en dag kör en BMW upp bredvid henne och föraren formar handen som en pistol – och trycker av. I programmet framkommer det även att Emanuel Ksiazkiewicz, som ersätter Östlin som ordförande för S Botkyrka, nominerats av – bland annat – en person som har dömts för ringa narkotikabrott och vars DNA har återfunnits på ett automatvapen.
Reaktionerna på utvecklingen inom arbetarrörelsen är särskilt graverande. När Ebba Östlin ringer upp ordföranden för ABF Botkyrka Salem för att berätta om att fritidsgårdarna ska undersökas av ett säkerhetsbolag hotas hon med att avsättas. Efter att Östlin tagit kontakt med partisekreteraren Tobias Baudins närmaste medarbetare tillsätts visserligen en intern utredning, men den finner att allt gått rätt till. Utvecklingen i Botkyrka bottnar i personkonflikter, menar partiet.
Peter Schilling, då ledamot i Stockholms distriktsstyrelse, berättar att styrelsen fick välja mellan att backa Ebba Östlin eller gå på partiledningens linje och stötta det nya styret. Och som Schelling beskriver det: “Partiet valde det nya ledarskapet och det gjorde jag med.”
Ett beslut han nu ångrar. Men partiets linje ligger kvar. Riksdagsledamoten Åsa Westlund, ansvarig för partiets utredning, menar fortfarande att det saknas belägg för att en kriminell infiltration av politiken har skett.
Reaktionerna är ett underbetyg till arbetarrörelsen och S-ledningen. Men Botkyrka visar också på en svaghet i svensk demokrati, hos ett partisystem som föddes ur ett folkrörelsesverige som inte längre finns.
Svensk demokrati byggdes för brett deltagande. Många skulle organisera sig, många skulle bära partierna och många skulle ta plats i de politiska församlingarna. Därför har Sverige också stora kommunfullmäktigen. Enligt kommunallagen måste ett kommunfullmäktige ha minst 31 ledamöter, jämfört med 13 i Finland och 9 i Danmark. Botkyrkas kommunfullmäktige har 75.
Samma logik ligger bakom stödet till civilsamhället. Studieförbundet ABF, med sin nära koppling till arbetarrörelsen, är ett exempel på hur partier, föreningar och offentlig finansiering länge har flätats samman för att bredda svensk demokrati.
Men medlemsantalet i partierna har sjunkit i decennier. Färre personer ska fylla samma antal stolar samt utöva tillsyn över de kringliggande organisationer. Det uppstår en sårbarhet.
Det blir enklare för kriminella krafter att påverka politiken när det finns färre partimedlemmar som kan göra motstånd. Ett annat problem är partierna som utövar tillsyn över sina kringliggande organisationer är beroende av samma kretsar, något som syntes i Botkyrka.
Konflikten handlade ytterst om att stödet till det lokala ABF, en partiknuten organisation, drogs in. Ordföranden för den lokala ABF-föreningen sa till Östlin att ”så här gör inte en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande”. Underförstått: Arbetarrörelsen låter inte utomstående utreda sina egna. Östlins avsattes eftersom hennes mandat vilade på partimedlemmars röster, varav flera var medlemmar i den lokala ABF-föreningen.
Civilsamhällesorganisationer är förstås mer utsatta i utanförskapsområden där partier till vänster ofta är stora. Det rör sig även om stora belopp: I Botkyrkas fall fick ABF nio miljoner om året, ett belopp som försvann efter Östlins beslut – och ledde till att de kriminella krafter som hade infiltrerat verksamheten reagerade.
Botkyrka är ett bevis på ett större problem än en lokal maktstrid i Socialdemokraterna eller en fritidsgård som spårade ur. Händelseutvecklingen i kommunen visar vad som kan hända när folkrörelsedemokratins institutioner saknar en medlemsbas som behövs för att kontrollera och självsanera verksamheten.
Botkyrka borde därför bli en varningssignal långt utanför Socialdemokraterna. Den svenska folkrörelsedemokratin bygger på tillit. I dag kräver den mer kontroll och frågan är om partier med krympande medlemsantal klarar av den uppgiften?