Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hur känns det? Sedan flera decennier är denna fråga en reflex hos journalister när de ska utröna tillståndet hos någon som just har utfört eller råkat ut för något av nyhetsvärde: en fotbollsspelare som har sparkat in ett avgörande mål, en mor som har förlorat sitt barn, en författare som har fått ett pris… listan är oändlig.
Det är en retorisk fråga, svaret är alltid givet. Känslan är vad som efterfrågas, inte reflektionen, inte analysen, inte konsekvensen.