Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Minns någon SvD-läsare Bo Grandiens anonyma stadsrutor på den tidens lätta sida, ”Marginalen”? De hann bli omkring 1 600 stycken.
Dessa Stockholmsmålningar eller minimalistiska tablåer har en atmosfär, en språkmelodi, en poetisk iakttagelse som är underminerade av humor och häpnad och av en undertryckt glädje som blommar då det är som tristast.