Efter att förundersökningen mot henne och hennes man lagts ner träder nu den tidigare FRA-medarbetaren Lena Huovinen fram. I tre års tid utreddes hon för grov obehörig befattning med hemlig uppgift samt grovt dataintrång.
Hon riktar skarp kritik mot Säkerhetspolisen som hon menar har agerat på ett felaktigt och rättsosäkert sätt. Hon beskriver hela utredningen som ett ”misslyckande” för myndigheten och anser sig vara utsatt för ett försök att i efterhand rättfärdiga det ursprungliga, dramatiska gripandet.
Hennes centrala anklagelse är att Säpo, efter att ha insett att de ursprungliga misstankarna inte höll, aktivt försökte konstruera ett nytt brott. Hon menar att det ursprungliga ingripandet byggde på en ”fantasibild” baserad på felaktiga uppgifter, och när det inte ledde till åtal försökte man hitta något annat att åtala henne för. Detta, menar hon, förklarar varför utredningen drog ut på tiden i nästan tre år.
– Min uppfattning är att man har försökt att skapa ett brott som man inte hade när man häktade mig och som man inte kunde väcka åtal på.
Hon är lugn och samlad under intervjun, säger att hon inte är bitter, men ibland arg över hur det blev.
Flera gånger återkommer hon till Säkerhetspolisens agerande som hon tycker har varit helt felaktigt.
– Jag uppfattar det som att Säpo är lite dåliga förlorare. Min uppfattning är ju att de gick in med nationella insatsstyrkan och så kan man inte komma upp med ett åtal. Och så häktar de mig och min man på vad jag menar är helt felaktiga grunder. Man har målat upp en fantasibild.
Vad är fantasibilden?
– Det är någonting som jag har yppandeförbud på, så jag kan inte prata om det. Det får jag inte lov att göra. Det enda jag kan säga är att de uppgifterna, den fantasibilden bygger på felaktiga uppgifter från Säpo. Och jag menar att nu har det gått så lång tid. Det har gått nästan tre år. Min uppfattning är att man har försökt att skapa ett brott som man inte hade när man häktade mig och som man inte kunde väcka åtal på. Det är det jag kan säga. Sen får jag inte säga vad det handlade om.
Det har ju spekulerats i att du satt med vissa kunskaper som din make hade nytta av i sin externa verksamhet när han satt tv-sändningar och kommenterade det ryska anfallskriget på Ukraina. Att han liksom bakvägen skulle ha fått någonting från dig då.
– Jag kan inte kommentera det tyvärr. För det ingår i det här yppandeförbudet.
Den delen också alltså?
– Men det jag kan säga är att det finns flera delar i det här. Det där är inte den enda delen i så fall. Men jag kan inte säga någonting om det. Jag kan varken bekräfta eller dementera rykten, om man säger så.
Det har varit snack om att FRA gillrade en fälla för dig.
– Jag kan inte svara på det, faktiskt, säger hon efter några sekunders tystnad.
Och den fällan låg till grund då för att de skulle kunna dra säkerhetsklassningen på dig?
– Jag ser det snarare som att de har utnyttjat mig för att man trodde att man hade uppgifter om någonting om mig som sen visade sig inte stämma. Det är min uppfattning, och sen kan jag inte säga vad de uppgifterna var. Men det är ju rätt så… det är ju rätt så självklart för de flesta som läser tidningarna att går man in med nationella insatsstyrkan och sedan inte kan komma upp med ett åtal på nästan tre år… Det har gått 988 dagar, det är nästan 1000 dagar. Då är det ju någonting som har gått fel. Man har grundat någonting på uppgifter som man inte hade täckning för.
Lena Huovinen beskriver chocken vid gripandet och hur hon förlorade sitt arbete på FRA som en direkt följd av att hennes säkerhetsklassning drogs in. Att vara brottsmisstänkt under så lång tid har, enligt henne, gjort det ”nästan omöjligt” att hitta ett nytt arbete och försörja sig.
Det gamla hemliga jobbet på FRA har hon lagt bakom sig. Under åren, i väntan på att hennes fall ska skrivas av, har hon utbildat sig till journalist.
– Mitt gamla jobb med analyser är lite snarlikt journalistens jobb, säger hon.