← Alla nyheter

Sydsvenskan · 2 dygn sedan Lokalt

Den amerikanska revolutionen är inte slut än

Ken Burns dokumentärserie visar hur den ligger och pyr i amerikanernas växande missnöje mot ett politiskt vanstyre lika despotiskt idag som under det brittiska imperiets förtryck för 250 år sedan, skriver Michael Tapper.

Den amerikanska revolutionen

Betyg: 4

STRÖMMAD TV-SERIE I SEX AVSNITT. USA, 2025. Skapad av: Ken Burns, Geoffrey C Ward, Sarah Botstein, David Schmidt. Berättare: Peter Coyote. Intervjuade historiker: Friederike Baer, Bernard Baylin, Ned Blackhawk, Erica Dunbar. Röster: Kenneth Branagh, Claire Danes, Paul Giamatti, Tom Hanks, Meryl Streep. Längd: 5.40. SVT Play

Michael Tapper är filmkritiker på kultursidan.

Den amerikanska revolutionen och dess självständighetsförklaring firar 250-årsjubileum den 4 juli. Partiöverskridande America 250 inrättades 2016 för att förbereda festligheterna men föll snabbt isär under president Trumps historieförfalskningskampanj. På officiellt dekret har han tvingat museer och andra offentliga institutioner att förvränga eller ta bort besvärande dokumentation av folkmord på urinvånarna, miljontals afrikaners slaveri och den systematiska diskrimineringen av kvinnor och icke-vita.

Mångfalt prisbelönta dokumentärfilmaren Ken Burns (”The Vietnam war”, 2017) tv-serie ”Den amerikanska revolutionen” fick amerikansk premiär i november 2025. Nättrollen attackerade Burns redan i förväg eftersom han kritiserat Trumps faktaförnekelse och kallat honom ”en förolämpning mot vår historia”. Burns svar är en serie som visar Amerika som en mosaik av kulturer och revolutionärerna som en folkrörelse av människor med vitt skilda idéer om nationen de ville bygga när de sommaren 1776 förklarade krig mot världens då starkaste supermakt: det brittiska imperiet.

Upproret började tio år tidigare med protester mot skatter, handelsregleringar och tullar som gjorde de engelska nybyggarna till ett exploaterat kolonialfolk bland andra i imperiet. Under slagordet ”no taxation without representation” krävde man samma politiska och ekonomiska rättigheter som folk i England, inklusive att få tillsätta egna ledamöter i parlamentet i London.

Svaret blev våld. Amerikanska demonstranter sköts ihjäl av brittiska trupper. Agitatorer jagades som dagens terrorister. Den liberala rörelsen i kolonierna sågs av brittisk aristokrati och kungamakt som inget annat än obildat slödder. Men slöddret kunde läsa, och de läste upplysningens filosofer och vetenskapsmän som stred mot religiös dogmatism och statlig maktfullkomlighet.

Den tändande gnistan till en krigsförklaring för självständighet blev Philadelphia-journalisten Thomas Paines bästsäljande stridsskrift ”Common sense”, utgiven i januari 1776 och med formuleringar om mänskliga rättigheter för alla, som speglades i självständighetsförklaringen den 4 juli samma år. Men medan den intellektuella borgarklassen i de tretton koloniernas norra delar ville kasta av sig det feodala arvet från Europa, hade plantageägarna i söder anammat en aristokratisk livsstil byggd på slavekonomi.

Revolutionen 1776–1783 blev, som tv-serien visar, allt annat än en enkel uppgörelse mellan gott och ont. Släkter, familjer, vänner och grannar splittrades mellan amerikanska patrioter och brittisk-trogna lojalister. Stammar i ursprungsbefolkningen tog britternas sida mot löften om skydd från nybyggarnas markplundringar. Tiotusentals afrikanska slavar gjorde detsamma med hopp om att vinna ett liv i frihet. Blodiga hämndaktioner med övergrepp och plundringar från båda sidor var otaliga.

Burns berättar med konstnärliga stilgrepp så särpräglade att de fått ett eget namn: ”Ken Burns effect”. Genom långsamma kameraåkningar eller in/ut-zoomningar över bildmaterialet till ett musikaliskt ledmotiv och skådespelaren Peter Coyotes berättarröst suger han in åskådaren i sitt bildmaterial. Målningar, kartor och dokument blandas med dagens folkliga rekonstruktioner av historiska slag och intervjuer med mängder av historiker. Några av landets mest kända skådespelare läser samtida vittnesmål från brev och dagstidningar. Och det är inte bara politiker och generaler som kommer till tals utan också fotsoldaten i fält, bonden som hamnar mitt i striderna och kvinnorna som engagerar sig på de båda sidorna.

Som en finne i röven på USA:s nya maktelit har emellertid revolutionens idéer gjort sig ständigt påminda.

När krigsdammet lagt sig utropade de tretton kolonierna United States of America under mottot ”E pluribus unum” (”Av många en”). Man kom överens om att inrätta en sekulär, federal stat med demokrati för fria män efter antik grekisk modell och med stor självständighet för delstaterna. Men självständighetsförklaringens löften om allas lika värde glömdes snabbt bort av undertecknande slavägare som Thomas Jefferson och George Washington – liberala på papperet, rasister i praktiken – och gjorde inget avtryck i konstitutionen.

Som en finne i röven på USA:s nya maktelit har emellertid revolutionens idéer gjort sig ständigt påminda. Under upptakten till inbördeskriget 1861–1865 mot slaveriet i sydstaterna och då USA själv blev ett kolonialt imperium i krig mot Spanien på 1890-talet. Idag i demonstrationerna mot en autokratisk presidentmakt under slagordet ”No kings!”.

Revolutionen är inte slut än, den har bara kommit av sig. Den ligger och pyr i amerikanernas växande missnöje mot ett politiskt vanstyre lika despotiskt idag som under det brittiska imperiets förtryck för 250 år sedan.

Fotnot: SVT:s inköpta version av The American revolution är originalet nedklippt till halva speltiden. På en förfrågan svarar man att valet gjorts av budgetskäl; den kortare versionen var billigare. Den som vill ha en fylligare bild av det historiska förloppet rekommenderar jag därför bluray-utgåvan, som emellertid bara finns i det amerikanska formatet region A.

Inbäddat innehåll

Läs hela artikeln hos Sydsvenskan →

📡 Läs samma nyhet hos 2 källor

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.