Det var under måndagen som arboristen William Bailey fick ett annorlunda uppdrag. I vanliga fall jobbar han med att beskära och ta ner träd.
Den här gången fick han ett räddningsuppdrag. Att få ner gråjakon Einar från ett träd i skogen i Olofstorp. Han fick ett samtal från sin chef som förklarade uppdraget.
– Då tänder man ju till. Jag har räddat en katt förut, men aldrig en papegoja, säger William Bailey.
Brukar inte flyga utomhus
Einar är 27 år gammal och har varit en del av Vanessa Nezirajs familj i nio år. Han brukar i vanliga fall mest flyga inomhus och är väldigt hemmakär.
– Han brukar flyga inne och vi har ett uterum som han brukar vara i, säger Vanessa Neziraj.
Den här gången hände någonting. Vanessa tror att hon kan ha lämnat en lucka i Einars bur öppen. Han flög iväg och satte sig i ett körsbärsträd precis utanför huset.
– Matskålen vid sidan har ett speciellt lås som jag inte hade hakat i så när han han åt mat så öppnades den och så gick han ut, säger Vannessa Neziraj.
Hon förklarar att när en papegoja som inte är van vid att vara utomhus är så kan minsta lilla ljud få den att flyga iväg. Det var det som hände och Einar flaxade då i väg och satte sig i en hög tall.
– Då blev jag orolig för jag tänkte att jag inte kunde klättra upp dit och visste inte hur jag skulle få ner honom.
”Han låter som spisen och snapchat”
De gjorde flera försök att få ner sin gråjako utan att lyckas. Istället flög han vidare till andra träd. Han var dock aldrig svår att hitta.
– Han låter som spisen, snapchat och telefonsignaler. Han hörs på långa vägar, säger Vanessa Neziraj.
På söndagen ringde de räddningstjänsten som gav det ett försök‚ men trädet som Einar satt i var för smalt för att de skulle kunna klättra upp. Räddningspersonalen försökte skrämma ner honom genom att spruta vatten, men Einar gav inte med sig.
När det började bli mörkt fick räddningstjänsten och Vanessa återigen ge upp för dagen. De ställde ut Einars bur och mat och vatten och väntade på att det skulle bli ljust.
På måndagen började Vanessa bli orolig på riktigt. Einar hade nu varit utan mat och vatten i det varma vädret i tre dagar. Hon bestämde sig för att ringa en arborist och fick till slut tag i William Bailey, som åkte dit med sin kollega Patrik Hagelin.
Då satt Einar i en björk.
– Jag går upp i björken och så riggade vi upp en kattbur med lite godis, med ambitionen att jag då ska locka ner honom. Jag sträcker mig efter Einar... och han sticker vet du, säger William Bailey.
Taktiken: Djupt prat och vindruvor
Han satte sig då i ett större träd, en tall, 30 meter bort. William Bailey insåg att han behövde ha en annan plan. Han riggade upp kattburen i trädet, tog av sig handskarna och klättrade upp i tallen.
– Då började jag prata med Einar riktigt djupt. Han är 27 år och de är superintelligenta, så det känns som vi har en konversation i stort sett.
Sa Einar någonting?
– Ytterst tveksam var han. De är monogama, berättade ägaren, och flockdjur så han litar inte på alla och jag förstår ju det.
William Bailey tog även av sig hjälmen för att visa att han är människa. Sen började han att locka på Einar och märkte att gråjakon, som inte ätit på tre dagar, blev mer och mer intresserad och började klättrade neråt.
– Sen får jag tag i en vindruva ur godispåsen och då tände han till. Einar går ut på en död gren och jag sträcker mig ut och lockar med vindruvan. Då går grenen av. Så han ska precis flyga iväg men jag lyckas få tag i bakkroppen och så in den här kattburen och sen skickar jag ner den, berättar William Bailey.
– Det var ju på millimetern så där kände jag mig väldigt stolt.
Hur kommer du att minnas det här?
– Jag kommer minnas hans ljud. Han satt där uppe och härmade en brandvarnare och då menar jag exakt det ljudet som en brandvarnare låter. De är helt otroliga de här djuren.
Hyllar arboristerna
Nere på marken stod Vanessa Neziraj och tog emot sin familjemedlem.
– Det var helt underbart. Jag var så lycklig, säger hon.
Hon berättar att Einar nu är hemma och mår bra, även om man märker att han är trött.
– I normala fall hade Einar pratat och visslat. Du hade hört honom mer än mig, men det här är en trött Einar han vilar fortfarande upp sig.
Hon vill tacka alla som hjälpt till att försöka få ner Einar. Både räddningstjänsten och grannar – men framförallt arboristerna och William Bailey och Patrik Hagelin.
– De är två helt underbara människor och jag är så tacksam, säger hon.