Implementeringsrådet har sammanfattat sina iakttagelser under sitt första verksamhetsår i en delrapport med 16 rekommendationer till regeringen i avsikt att bidra till ett effektivare EU-arbeta och förbättrad konkurrenskraft för svenska företag. Delrapporten bekräftar en bild som många aktörer i näringslivet känner igen: arbetet med EU-regler upplevs ibland som fragmenterat och otillräckligt samordnat.
Möjligheterna att påverka nya regler är som störst i ett tidigt skede, innan förslagen har formaliserats. Trots detta får analys och samordning inte alltid tillräcklig prioritet i det svenska arbetet i processen, vilket kan begränsa handlingsutrymmet i senare skeden när besluten tas.
Regelverk blir inte mer ändamålsenliga av att vara svåröverskådliga, och det ligger i både näringslivets och samhällets intresse att regler är tydliga, proportionerliga och kostnadseffektiva. När EU sätter ramarna bör det nationella handlingsutrymmet, där det finns, i första hand användas för att förenkla. Varje ytterligare administrativt krav, varje snäv tolkning och varje nationell särregel kan innebära ökade kostnader och större osäkerhet för företagen. Detta påverkar särskilt små och medelstora företag, där resurserna är mer begränsade. I många fall handlar det inte om EU-reglernas omfattning, utan om hur de genomförs hos oss i Sverige.
Det finns etablerade rutiner för arbetet med EU-regleringar, men tillämpningen kan förbättras. Konsekvensanalyser kan ibland vara alltför översiktliga, den ekonomiska analyskapaciteten behöver stärkas och dialogen med näringslivet kan utvecklas väsentligt, både i tid och innehåll. Ökad samverkan mellan myndigheter och departement kan stärka helhetsperspektivet. Annars finns en risk att beslut fattas utan full överblick över dess effekter. Detta leder i förlängningen till att beslut fattas utan tillräcklig överblick över vilka kostnader som uppstår och vilka aktörer som påverkas. Det är inte en hållbar ordning i ett land som vill värna både konkurrenskraft och välfärd
För att Sverige ska fortsätta vara ett attraktivt land för investeringar, företagande och sysselsättning behöver regelpolitiken i högre grad utgå från centrala frågor som vilka kostnader uppstår, vilka aktörer påverkas och är åtgärderna proportionerliga i förhållande till sitt syfte och kan det finnas andra alternativ än att lagstifta? Sådana avvägningar behöver göras tidigt och konsekvent i processen.
Det är lätt att peka på EU när regelbördan upplevs som tung för svenska företag. Men problemet ligger inte enbart i själva EU-regelverken. I stället handlar det ofta om hur reglerna hanteras och genomförs nationellt. I många fall lägger Sverige till egna krav och gör snäva tolkningar. Resultatet blir att regelverken blir mer omfattande och mer kostsamma än vad som är nödvändigt. Konsekvenserna är inte teoretiska. Varje ytterligare administrativt krav, varje nationell särregel och varje otydlig tillämpning innebär ökade kostnader och större osäkerhet för företagen. Särskilt kännbart blir det för små och medelstora företag, där resurserna är begränsade och marginalerna små.
När EU sätter ramarna för en reglering bör det nationella handlingsutrymmet användas med eftertanke. Där det finns möjlighet att förenkla bör den tas tillvara. Regler vinner inte i kvalitet av att bli mer komplicerade än nödvändigt, kostsamma eller svåröverskådliga regelverk riskerar att motverka sina syften.
Sverige har kapaciteten, om den tas tillvara, att både förenkla lagstiftningen och öka det svenska näringslivets konkurrenskraft.
Anders Johannesson, ordförande Implementeringsrådet