Jag har arbetat med personer med kriminalitet i bagaget sedan 2009, med koppling till frivården och uppsökande arbete på Rosengård. Under de här åren har jag träffat hundratals individer som vill lämna kriminalitet bakom sig – och jag har sett vad som faktiskt fungerar.
Tidigare hade vi verktyg. Genom lönebidrag och senare nystartsjobb kunde vi få arbetsgivare att våga anställa personer med belastningsregister. Det handlade inte om välgörenhet – det handlade om att minska risken för arbetsgivaren och skapa en realistisk väg in på arbetsmarknaden.
Idag är de verktygen i praktiken borta eller kraftigt försvagade.
Samtidigt ser vi en tydlig utveckling där allt fler arbetsgivare rutinmässigt begär utdrag ur belastningsregistret, även i yrken där det tidigare inte varit relevant. Att googla individer och gå in på hemsidor som ger ut information om att individen är straffad ger också svåra situationer. Konsekvensen är att en växande grupp människor stängs ute – oavsett hur långt de kommit i sin förändring.
Jag möter dagligen individer som befinner sig i ett slags limbo. De är motiverade att arbeta, de vill lämna kriminalitet, men de nekas gång på gång på grund av sin bakgrund. Utan ekonomiska incitament eller stöd finns det väldigt få arbetsgivare som är beredda att ta risken.
Det här är inte ett individuellt problem – det är ett systemfel.
Vi förväntar oss att människor ska lämna kriminalitet, samtidigt som vi tar bort de verktyg som gör det möjligt. I arbetet med Sluta skjut är en central princip att det måste finnas ett verkligt alternativ till kriminalitet. Arbete är en av de viktigaste delarna i det. Men om dörren till arbetsmarknaden är stängd, vad återstår då?
Det här riskerar att leda till exakt det vi säger att vi vill motverka: ökad återgång till kriminalitet och ett växande utanförskap.
Frågan är enkel: hur ska vi få människor i arbete om vi inte ger arbetsgivare några verktyg att anställa dem?
Något måste ändras radikalt, vi kan inte fortsätta att straffa människor långt efter (tio år) att de avtjänat sitt straff oavsett vem de är eller vad de gjort. Detta är katastrofalt för samhället att vi inte kan återanpassa fler.
Sigrun Sigurdsson
jobbcoach och egen företagare