En söndag på Angereds bibliotek ska vi precis avsluta dagens familjetimme när en grupp barn i 10–12-årsåldern kommer in. Vi låter pysslet vara kvar och välkomnar dem att sätta sig ner. Vi känner så väl igen två av dem, ett syskonpar. De kommer själva till biblioteket nu. Första gången vi träffades var hemma hos dem när vi, genom den läsfrämjande och språkutvecklande satsningen Bokstart, gav böcker till dem och deras lillebror.
Vi kommer aldrig glömma det besöket. Hur den då åttaåriga pojken satt och läste hela bilderboken han precis fått på svenska för oss och sen igen på arabiska för sin mamma. Hur han berättade att han varit på biblioteket med sin klass och undrade varför vi hade en hylla full av tomma tv-spelsfodral. Vi kommer aldrig glömma hans leende när vi förklarade att han faktiskt kan låna hem FIFA.
Vi kommer heller aldrig glömma mammans stolta blick över sina tre barn. Den lilla flickan, mellanbarnet, som då var ganska tyst sitter nu och skämtar med sin bror och deras kompisar. Ibland hittar hon inte de svenska orden och säger något på arabiska, växlar naturligt mellan de två språken. Hon berättar att de hade kycklingar när de bodde i Syrien. Hon har bara bott här några år, men barn kan lära sig språk så snabbt.
Barnets första böcker
Besöket hemma hos familjen är bara ett av hundratals Bokstartsbesök som gjorts i Lövgärdet och Gårdsten de senaste tolv åren. Alla familjers första barn eller första barn i Sverige har fått samma böcker, inte sällan barnets första. De minsta barnen i Lövgärdet och Gårdsten har fått en egen liten kanon, som de delar med barn i andra områden med socioekonomiska utmaningar runt om i Göteborg. Bokstart har varit en satsning som kunnat möta stadens mål om att bryta segregationen och få en mer jämlik stad.
Nu har vi gjort vårt allra sista hembesök hos en familj med en sex månaders-bebis. Vi fick då, som så många gånger förut, berätta var det närmsta biblioteket ligger och hur de skaffar lånekort. Mamman frågade om hon och barnet verkligen får komma, han låter ju så mycket. Hon undrade också om det var rätt att prata sitt modersmål, sitt hjärtas språk, om barnet inte blir förvirrad av flera språk vilket är en seglivad myt. Vi kunde lugna och bekräfta hennes egentliga känsla: om barnet får ett första rikt språk lär det sig så lätt andra språk. Det lilla barnet lyssnade med stora ögon och tuggade på sin bok. Sin första bok.
För två år sedan skrev vi en text som publicerades i GP där vi frågade om Göteborg inte längre har råd att satsa på barns läsning. Nu har vi fått svaret. I två år kämpade vi på utan specifik budget och med knappa resurser, men nu går det inte längre. Angereds bibliotek har, likt andra bibliotek i liknande områden, fått utökade öppettider men med befintlig personal vilket innebär att det uppsökande arbetet behöver minska. Generösa öppettider är såklart bra för de som redan är biblioteksanvändare, men hur får vi fler personer att hitta hit om de inte vet var biblioteket ligger och att barn är välkomna?
Det är bekymmersamt att just dessa pengar, till riktade satsningar för att göra den i staden nu ojämlika tillgången till böcker och språk mer jämlik, inte verkar finnas
Genom Bokstarts uppsökande och relationsskapande arbete har vi kunnat sätta de första böckerna i munnen på bebisar och visa vägen till biblioteket för hela familjer. Tolv år efter Bokstarts första hembesök har vi nu gjort det sista. Resurserna finns inte, heter det. Pengarna prioriteras till annat, betyder det. Det sägs att vi ska tänka om och tänka nytt. Vad som menas är att vi ska tänka ut en metod som kostar mindre än de resurskrävande hembesöken. Det är bekymmersamt att just dessa pengar, till riktade satsningar för att göra den i staden nu ojämlika tillgången till böcker och språk mer jämlik, inte verkar finnas. För vi tror inte att det är pengarna som är problemet, utan prioriteringarna.
Karolina Källdin, bibliotekarie och bokstartare
Jasmin Zetterquist Gunnarsson, bibliotekarie och bokstartare