KRÖNIKA
OLOF LUNDH
Det var aldrig nära en svensk åttondelsfinal
・Uppdaterad:
Sverige gjorde ett tappert försök, men räckte inte till.
Skillnaderna var för stora.
Frankrike var överlägset när man styr mot VM-finalen och Potter & co får åka hem.
Victor Nilsson Lindelöf var sen ur omklädningsrummet och när han närmade sig läktarsektionen där spelarnas anhöriga väntade började alla applådera lagkaptenen. Tidigare hade han, Graham Potter och resten av spelartruppen hyllats av några tusen svenska supportrar för insatsen i New York och i VM. Alla insåg nog att Sverige ställts mot en helt överlägsen motståndare.
Sveriges VM-äventyr tog slut på den kommande finalarenan och det var aldrig nära en svensk åttondelsfinal mot Paraguay i Philadelphia kommande helg. När det är dags för den matchen är de svenska VM-spelarna på semester och kan blicka tillbaka på tre månader där de gjort något få trodde på. Klart att de är förbannade, besvikna och deppade efter Frankrike-förlusten, men ibland får man inse sina begränsningar.
Sveriges senaste månader med dubbla triumfer i VM-playoff i mars följt av segern mot Tunisien och krysset mot Japan skapat en samling kring herrlandslaget igen. Bilderna och scenerna man sett från runt om i Sverige har visat suget efter att samlas kring fotbollen. Det är som om landslaget kommit tillbaka efter några tyngre år och att det blev ett mästerskap trots allt och där kom man till 16-delsfinalen. Men om Sverige hade tur i playoff-lottningen visade sig F-gruppen vara en nitlott och även Japan och Holland är redan ute.
Få länder kan mäta sig med Frankrike
Graham Potter fick trots allt ihop ett lag och tog Sverige till VM och även om det svajade till mot Holland i VM tog man sig vidare från gruppspelet. Klart att det finns mycket som kan göras bättre i försvarsspelet. Landslagets största stjärna Alexander Isak är fortfarande inte i det slag att man kan räkna med honom fullt ut och mot Frankrike hade han svårt. Ändå kan man inte kritisera ett lag som åker ut mot ett klart bättre landslag som är i världsklass.
Frankrike har haft samma förbundskapten sedan Sverige slog laget i EM 2012 och Laurent Blanc fick sparken. In kom Didier Deschamps och tog över och även om det “bara” blivit ett VM-guld för ett av världens talangfullaste lag under 14 år har man spelat EM-final, VM-final och oftast gått långt i mästerskapen. Få länder kan mäta sig med Frankrike och oavsett hur man tittar på fotbollslandet tillhör det ett av världens bästa.
Senaste säsongen av Champions League var det franska spelare som hade högst snitt i speltid och i Premier League är de flest efter engelsmännen. Landet är tvåa när det handlar om spelarexporter efter Brasilien och i det pågående VM:et var nästan 100 spelare födda i Frankrike. Startelvan är så vass att man kan skrämma barn med den. Man har hög kvalitet rakt igenom och kan vinna VM när det väl är dags för final.
Graham Potter hissade inte vit flagg inför mötet och försökte ändra i den svenska startelvan. Lucas Bergvall visade kvalitet rakt igenom när han gjorde startdebut i VM. Kanske skulle han fått mer chanser? Daniel Svensson kom också in och gjorde inte bort sig, men hade det tufft precis som många svenska spelare. Det var idel äss på andra sidan och även om man kan peka på att det franska ledningsmålet kom i fel läge psykologiskt borde det blivit 1-0 tidigare, men stolparna hjälpte Jacob Widell Zetterström.
”Lite att lura sig själv”
Sverige inledde matchen, som spelades i en oerhörd hög värme och på en usel plan, ganska starkt men fick inte till avsluten när man skapade några chanser. Efterhand tog Frankrike över och det var en överlägsenhet som påminde om när Tre Kronor ställdes mot Sovjet i ishockey fram till att muren föll och det gick att förstå att det aldrig kommer att gå. Till slut var det Kylian Mbappé som visade världsklass efter en fast situation och böjde in ledningsmålet tätt före pausvilan.
Att tala om att Sverige var kvar i matchen med 1-0 på tavlan i halvtid var lite att lura sig själv. Det tog inte ens tio minuter efter pausen innan Bradley Barcola smällde in 2-0 och 3-0 följde när Mbappé fortsatte visa hur vass han är. Frankrike hade hela tiden sätt att spela sig igenom det svenska försvaret och man vet att under rådande förutsättningar (knappt något bollinnehav, oerhört varmt, överlägsna motståndare) så smäller det till slut.
Sverige blev påmint om att man ska få till en längre mästerskapsräd måste man stärka försvarsspelet och hitta en trygghet i bollförande mittfältare som kan ge Sverige tid att bygga anfall och att vila med bollen. Klart att det går att göra landslaget bättre med mer tid. Beskedet om att Victor Nilsson Lindelöf kör på gör att det finns alla möjligheter att se VM 2026 som ett avstamp i att bli ännu bättre till EM 2028.
Svaga mästerskap – en grund till framgångar
Först väntar Nations League i höst och det är en grund till att kvala in till EM 2028 och det kvalspelet börjar i mars 2027. Det finns 22-24 platser att slåss om, och där arrangörsländerna England, Irland, Skottland och Wales är garanterade två platser om man inte kvalar in. Klart är att det är lättare att ta sig till EM 2028 än det var till VM 2026 och med Graham Potters arbete med laget finns alla möjligheter att göra det.
Klart att det är trist att redan behöva titta framåt mot EM, men ofta har svaga mästerskap med nya förbundskaptener och oerfarna spelare varit en grund till framgångar. Floppen i VM 1990 följdes av EM-semifinal 1992 och VM-brons 1994. Haveriet i EM 2000 ledde till många mästerskap och en del dramatiska slutspelsmatcher. Undantaget är Janne Anderssons VM 2018, men då fanns det gott om spelare som gjort mästerskap.
Sverige var naturligtvis inte i USA och Mexiko för att se och lära, men det är en följd av att delta i mästerskap. Spelare och ledare lär sig av att utsättas för vad ett mästerskap innebär och för att kunna dra nytta av det är det bara att se till att ordna en plats i EM 2028. Men först får givetvis spelarna och Graham Potter deppa över att man inte räckte till och sedan får de börja jobba med sikte på att göra det ännu bättre om två år.