Verkligheten är ibland ett förjävla trist ställe att behöva befinna sig.
Mentalt önskar jag ju att jag var någon helt annanstans än här. Jag vill vara i en surrealistisk, absurdistisk fotbollsvärld där sportdryck blir till vin, där Gustaf Lagerbielke förses med ballerinafötter och de franska avsluten fortsätter träffa stolparna i all oändlighet.
Men inte.
Istället sitter jag i en bakugn i New Jersey, en plats där fotbollsplanen består av någon sorts snaggat präriegräs och inte ens hägringarna är blågula.
Här spelar Elliot Stroud för Mjällby och Kylian Mbappé för Real Madrid. Här är Michael Olise en korsning mellan Zinedine Zidane och Arjen Robben, medan Daniel Svensson är Daniel Svensson.
Det finns ingen att vara arg på, ingen som ska någon storskopa med kritik.
Graham Potter tog ut det lag han behövde göra – formerade det så som han var tvungen – och i en knapp halvtimme såg det som ett svenskt landslag från någorlunda fornstora dar.
Spikrakt 4-4-2. Kollektiva överflyttningar, prickfritt understöd. Stjärnor som med total hängivenhet underkastade sig kraven och matchplanen.
Viktor Gyökeres var ett fullblod som krigade för varje smula barkbete, Anthony Elanga en V12:a som mest tuffade runt och backade omkring.
Strax före den första vätskepausen fanns det ett par sekvenser som räckte för att i alla fall börja fantisera i några ögonblick.
Det franska spelet gick trögt, New Jersey-publiken visslade. Gabriel Gudmundsson satte in en glidtackling på Ousmane Dembélé, och Viktor Gyökeres brottade ner kompisen William Saliba ytterligare en gång.
You telling me there is a chance?
På ett sätt sprack självbedrägeribubblan redan under 15-minutersperioden som följde. Det började gå väldigt, väldigt fort runt fötterna på Lagerbielke, Svensson och Lindelöf. Och det började smälla i virket bakom Jacob Widell Zetterström.
Kylian Mbappé högg som den kungskobra han är, Michael Olise imiterade Manuel Negrete.
Redan på förhand var vi alla överens om att vi dels behövde överträffa oss själva, dels ha precis alla marginaler med oss.
Här hade vi en sekvens med ett marginellt franskt offsidemål, två bollar i respektive stolpe och en utvisningssituation där bedömningen gick vår väg.
Marginaldelen av ekvationen höll, överprestationsbiten gjorde det inte. Vi gjorde det... okej. Inte mindre, men absolut inte så mycket mer som vi hade behövt.
Strax före paus räckte det att vi var lite trögstartade efter en hörna, att Gyökeres hamnade en-mot-en med Mbappé i fel straffområde – och så var det med den utopin, det drömslottet.
Det var det hela, fördämningen var brusten.
På ena sidan stod ett begränsat och ofärdigt landslag som gjorde allt de kunde med det de hade. Men på den andra sidan stod en offensivmaskin precis så mångfacetterad och finkalibrerad som vi hade fruktat.
Den här franska upplagan är ju inte ett i mängden av starka VM-lag – exempelvis Nederländerna – utan ett lag med alla förutsättningar att kräva en plats i fotbollens eget pantheon de närmaste veckorna.
Flera av de svenska spelarna som var med 1974 pratar fortfarande om hur de mötte totalfotbollen och Johan Cruyff. 50 år framåt i tiden kommer garanterat se tillbaka med svindel på dagen då de faktiskt spelade mot Kylian Mbappé och hans vapenbröder.
Ibland är det bara att knyta upp bollskorna, acceptera att du bara kan göra så mycket för att förflytta fotbollens själva realiteter.
Tack för oss, VM 2026. Vi kom hela vägen till New York, men var aldrig ens i närheten av att ta oss längre.
Graham Potter och hans lag har inte spelat ihop till några hyllningar i Rålambshovsparken, men de förtjänar ett nationellt handslag för både ett hederligt hantverke och några glimtar av eldorado.
Hela den här sommaren har varit en present till ett utsvultet och törstande fotbollsfolk.
Vi fick vara med bland de stora igen, vi fick spela fotboll i skuggan av Frihetsgudinnan och vi fick tänja på hela känslospektrat.
34 år senare fick vi sväva fritt och tyngdlöst i Monterrey, midsommarkrascha i Houston och bita på naglarna i Dallas.
Inget guld blev uppgrävt den här gången, men jag är glad över att vi tog med oss hackan och stupade med stövlarna på.