Vad kostar en dröm?
Solen går upp över Manhattan, och härifrån New Jersey-sidan tornar de världskända landmärkena upp sig ett efter ett.
One World Trade Center, 541 meter högt. Empire State Building. Den där danskdesignade framtidspyramiden i Hells Kitchen. Frihetsgudinnan lite längre ner vid inloppet.
Att Sverige snart ska spela VM-slutspel här känns smått surrealistiskt, att fotbollen tagit oss hit känns nästan lite överväldigande.
Nyss förliste vi i Pristina, nu seglar vi fram på Hudson-floden.
Men här tar det stopp, här tar allt slut…?
Rimligen. Förmodligen.
Men det här är inte matematik, det här är inte sannolikhetslära, det här är inte mätning av truppvärde. Det är en fotbollsmatch, en enda fotbollsmatch.
Inte en säsong, inte ett helt mästerskap, inte ens ett gruppspel – en enda fotbollsmatch.
Om det är möjligt…? Osannolikt på gränsen till orimligt, men inte ens i närheten av att vara omöjligt.
I ansträngningarna att få det här att framstå som en match som inte ens behöver spelas har jag sett helt irrelevanta jämförelser till fotbollens verkliga underverk, till det Leicester City som vann Premier League och de greker som lyfte EM-bucklan.
Inget av det har någon bäring här.
Leicester: 1 gång på 5000
Leicester överträffade verkligheten över 38 långa matcher, Grekland gick upp mot oddsen 6 gånger om. När den så kallade marknaden sätter oddsen var bedömningen att Leicester vinner ligan 1 gång på 5000, medan Sverige slår Frankrike 1 gång på 10.
Skillnad det.
Och i en enda fotbollsmatch har du alltid en chans.
Den enskilt största anledningen till att den här sporten fortfarande fängslar och fascinerar som inget annat gör – att den såhär långt överlevt alla angrepp och övergrepp – är den inbyggda, inneboende oförutsägbarheten.
Att variablerna är så många och marginalerna så små är det som gör så att fotbollen är och förblir vad den var, världens överlägset största och mest intressanta idrott.
Real Madrid förlorade mot Osasuna, Getafe och Mallorca den här säsongen. PSG tappade mot Rennes och pyttegrannen Paris FC. Manchester City föll mot Brighton och Bodø/Glimt.
Och landslagen…? Klart mindre samspelta och mer sårbara än de bästa klubblagen. I den här typen av turnering finns inga orubbliga lag.
Vad kostar en dröm?
Fråga Paraguay, fråga Kap Verde. De har ett och annat att berätta om både priset och värdet. Men en dröm är inte gratis, i alla fall inte en dröm som går att tro på.
Igår såg vi ett paraguayanskt lag som kanske inte sydde ihop så många passningstrianglar, men som svämmade över av La Garra Guaraní, ursprungsbefolkningens nedärvda krigaranda.
Någon motsvarighet har vi väl inte riktigt i Sverige, men vår fotbollstradition är full av enveten, strävsam vägran att vika oss för dåliga odds.
Någonstans långt därinne tror jag att det finns kvar i oss.
Ensam kan inte Gustaf Lagerbielke inte stoppa Kylian Mbappé, det är bara att acceptera. Men elva svenskar kan däremot bromsa elva fransmän.
Vår drömbärare
Det här blir ju väldigt allmänt skrivet - utan fokus på positionella överlämningar mellan inner- och ytterback - men det är både medvetet och oundvikligt. Inget kan få mig att tro att vår chans i den här matchen ligger i små taktiska detaljer.
Vi kommer inte att hinna få allt samspelt och synkroniserat till ikväll, det är många träningsmånader bort. Och vi kan inte heller förvandla Gabriel Gudmundsson till Paolo Maldini.
På något sätt måste vi ändå hitta sätt att kompensera för våra brister, och det enda jag kan koka ner det till är hängivenhet och uppoffringsvilja, en vilt flammande desperation att stänga vägar, täcka ytor och försvara det egna målet.
Minut för minut, anfall för anfall, vattenpaus för vattenpaus. Håller vi oss bara kvar i matchen den första timmen så öppnar allt upp sig.
Ge oss i alla fall några skvättar frustration och ett par stänk av franska tvivel, se vart det tar oss.
Frankrike är starkare än Tyskland, absolut, men Isak och Gyökeres är bättre än Enciso och Almiron.
Och allt som 199 centimeter paraguayan kan göra i en straffläggning kan upprepas av 197 centimeter Lidingö-lejon.
Där har vi honom, vår drömbärare.
Jacob Widell Zetterström har räddat 4 av 9 straffar han haft emot sig i Derby den här säsongen - 44 procent - vilket är ett extremt bra litet facit. Skulle vi på något sätt lyckas baxa den här matchen hela vägen till den sortens avgörande så svänger favoritpendeln, då gillar jag plötsligt våra odds.
Vad kostar en dröm? I realiteten kan det vara ganska mycket, men så länge jag får möta en matchdag med såhär mycket guld i vågskålen är jag beredd att betala priset av att bli utslagen och besviken.
Fotboll är fotboll, en sport som bevarat sin magi genom att allt fortfarande kan hända varje given dag.
Idag är det den 30 juni, 2026. Antingen går vi och lägger oss med en resignerad axelryckning, eller så landar vi i en fjärran galax efter något av de absolut största svensk idrott överhuvudtaget har upplevt.
Förmodligen är det väl bara en tisdag. Men möjligen, möjligen är det dagen som slutar med att ni hittar mig med en blågul bengal högst upp i Frihetsgudinnan.
I så fall räknar jag med att träffa precis varenda en av er där.