När jag flyttade från USA till Frankrike för två år sedan skrev jag i en bok en kort lista med skäl att inte bo i Frankrike, bara för att vara förberedd. De tre skälen var: fransk högerextremism, fransk rockmusik och franska filosofer som skriver pompösa, nedlåtande pamfletter om andra länder.
I dessa tre kategorier ryms faktiskt de flesta av landets djupare problem. En fascistisk ådra som aldrig riktigt dör. En fäbless för tveksam rockmusik. Men också en nationell chauvinism, som märks i blicken på omvärlden.
Många franska egenheter kan ursäktas med att landet, trots allt, förblir rätt bra på det mesta som verkligen räknas. Medborgarna lever i snitt fem år längre än amerikaner, trots lägre BNP per capita. Det spelar inte så stor roll hur mycket vin och smör de konsumerar om de ändå håller sig vid liv till 84.
Men den nya extremhettan har blottlagt ett mycket mer akut problem. Äldre och hälsomässigt utsatta människor dör som flugor i värmeböljan. Det har varit 45 grader i Bordeaux, 42 i Paris. Folk slåss förtvivlat om fläktar på varuhusen. Inte för bekvämlighet, utan för överlevnad. Desperata småbarnsföräldrar fyller badkar med kallt vatten för att deras bäbisar inte ska svimma. Det extremväder vi trodde skulle komma på 2040-talet har redan anlänt. Europa behöver anpassa sig till det, omedelbart.
När ekologiministern Monique Barbut svamlar om att luftkonditionering ”inte skulle rädda ett enda djur” riskerar hon faktiskt livet på tiotusentals medborgare
I stället har Frankrike lamslagits av en idiotisk debatt om luftkonditionering. Inte för att luftkonditionering är idiotiskt, utan just för att det inte är det. Frankrike har, till skillnad från exempelvis USA, tagit klimatkrisen på allvar så pass länge att de ställde om till fossilfri energi för flera decennier sedan. Argumenten att luftkonditionering bara skulle förvärra klimatkrisen som orsakat värmeböljan är alltså nonsens, eftersom energiförbrukning här knappt skapar utsläpp.
Dessutom är modern luftkonditionering mer energisnålt än de flesta alternativ som landet diskuterar. Det här har klimatforskare – från Johan Rockström till Oxfords Hannah Ritchie – påpekat i många år, men ändå fortsätter franska politiker demonisera luftkonditionering som något exotiskt, dekadent och misstänkt “amerikanskt”.
Det fanatiska motståndet är kulturellt, inte vetenskapligt. Det är definitivt inte humanitärt. När ekologiministern Monique Barbut svamlar om att luftkonditionering ”inte skulle rädda ett enda djur” riskerar hon faktiskt livet på tiotusentals medborgare. Det dör, per capita, fler personer av hetta i Frankrike än av skjutvapen i USA. Precis som att USA enkelt skulle kunna åtgärda detta med vapenrestriktioner skulle Frankrike kunna rädda tusentals liv genom att ge dem något så enkelt som svalka.
Att det är andra länder – USA, Kina, Saudiarabien – som är de främsta bovarna bakom den eskalerande klimatkrisen ursäktar inte tafatta åtgärder nu när de dödliga värmeböljorna redan är här.
Är det också en vulgär “amerikansk” livsstil att pensionärer faktiskt kan överleva i Perpignan i augusti?
Det är föredömligt att Paris, under förre borgmästaren Anne Hidalgo, genomförde en radikal urban förändring som gjort staden svalare – träd i stället för parkeringsplatser, cykelbanor och kollektivtrafik i stället för hårt trafikerade bilvägar. Skillnaden kan bli fem, sex grader mellan “gröna” gator och konventionella stadsmiljöer. Men det räcker uppenbart inte längre. De äldre och de fattiga dör, medan de med resurser flyr till sommarhus i bergen och vid havet.
Märkligast med luftkonditioneringshatet är att stora delar av Frankrike redan implementerat det. I varma regioner som Provence och Languedoc har 25 procent redan luftkonditionering. Är det också en vulgär “amerikansk” livsstil att pensionärer faktiskt kan överleva i Perpignan i augusti?
Statistiken över förlorade liv i Sydeuropa är oacceptabel. Mer än 100 000 människor dör numera varje sommar. Det är vansinne. Vi vet att många av dessa liv kan räddas med energisnålt nedkylda boenden, med el från fossilfria källor. Det är inte att offra “europeiska” principer för en amerikaniserad livsstil, utan precis tvärtom handlar det om att stå upp för humanitära värden och allas rätt till drägligt boende, en farmor och farfar som inte svettas ihjäl.