Blickarna har åter riktats mot Malmö i debatten om gängvåldet sedan Expressen granskat projektet Sluta skjut som infördes i staden 2018.
Projektet bygger på den amerikanska metoden Group violence intervention, GVI. Den går ut på att polisen kallar representanter från olika gäng till ett möte, förmedlar budskapet att våldet måste upphöra och erbjuder hjälp åt de gängmedlemmar som vill lämna kriminaliteten. Om någon medlem ändå väljer att bruka våld kan hela gruppen drabbas av sanktioner.
Efter införandet i Malmö minskade antalet skjutningar kraftigt vilket ledde till att dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) ville att GVI skulle spridas nationellt. Även nuvarande regering bibehöll stödet till modellen och gav Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppdrag att utvärdera den.
I Expressens granskning framkommer att slutsatserna i utvärderingen överdrivits. Brå skriver att Sluta skjut ”visade tydliga effekter på minskat skjutvapenvåld”, men i själva verket kunde det minskade antalet skjutningar strängt taget inte härledas specifikt till projektet. De analyser som Brå baserat sina slutsatser på visade ingen statistiskt signifikant effekt.
”De kan inte tala om effekt i sammanhanget. En effekt måste vara att nedgången är ett resultat av detta. Det kan de inte säga, det är inte sant”, säger Johannes Knutsson, professor emeritus i polisforskning, till Expressen (29/6).
Knutsson har rätt: det går inte att fastställa ett direkt orsakssamband.
Å andra sidan har också Brå:s enhetschef Karin Svanberg rätt när hon påpekar att signifikanta resultat är svåra att uppmäta när dataunderlaget är såpass litet som här.
Det kan alltså inte heller uteslutas att Sluta skjut påverkade skjutningarna. Metoden har ju fungerat i USA och skjutningarna i Malmö följde ett liknande mönster.
Slutsatsen kunde lika gärna vara att Sluta skjut behöver testas mer för att kunna utvärderas ordentligt.
Ändå var Jimmie Åkesson (SD) snabbt ute på X och ropade på att Sluta skjut borde ”gå i graven”:
”Att metoden Sluta skjut fortfarande lever och frodas, trots att det inte går att fastställa någon signifikant effekt, visar återigen på en politisk snedvridning hos våra myndigheter.”
Till viss del är kritiken självförvållad; Brå:s formulering om ”tydliga effekter” är en onödig överdrift. Dessutom menar en intern analys från polisen att Brå i sin redovisning ”valt att utelämna” vissa vittnesmål från poliser som tycker att metoden inte fungerar.
Vilket förstås bara underlättar för dem som vill avfärda metoden som ”saft och bulle”, ett fiasko – trots att det inte alls är vad Expressens granskning visar.
Men ändå: om Åkesson vill att statistisk styrka i resultaten ska fälla avgörandet för kriminalpolitiken lär flera av Tidöregeringens åtgärder också få underkänt.
Anonyma vittnen, visitationszoner, sänkt straffålder – eller för den delen slopad mängdrabatt som justitieminister Gunnar Strömmer (M) presenterade på en pressträff under tisdagen – är exempel på förslag som rullats ut inom loppet av bara några år. Att utvärdera dem var för sig och urskilja signifikanta effekter på brottsligheten kommer att bli svårt, om inte omöjligt.
Liknande problematik finns för Sluta skjut-projektet. Det sammanföll med bland annat Operation Rimfrost och coronapandemin, vilket enligt Malmö universitets genomgång lär ha påverkat resultaten. Till skillnad från flera av den nuvarande regeringens förslag naggar dock inte GVI-metoden integritet och rättssäkerhet i kanten.
Politiker ska fatta beslut baserat på kunskap – det förutsätter att expertmyndigheter som Brå drar välgrundade slutsatser.