Tomma bensinpumpar i Ryssland
ANALYS
LISA GRENFORS
Läget börjar bli desperat – stor bränslebrist
・Uppdaterad:
Kriget mot Ukraina kommer närmare den ryska befolkningen.
Det officiella medgivandet om att en bebis på sex månader dog i nattens attacker utanför Moskva är självklart en tragedi för den drabbade familjen, men utgör också ett exempel på hur konflikten inte längre kan avfärdas av vanliga ryssar som något ovidkommande i periferin.
Det kommer allt fler rapporter om hur den ryska civilbefolkningen drabbas i sin vardag.
Även om det inte alltid handlar om att de varit direkta offer för Ukrainas drönarattacker, så rör det sig om andra konsekvenser som knappast kan skyllas på något annat än krigshandlingarna. Eller möjligen hur president Putin och makthavarna hanterar kriget.
Det kommer signaler om att läget börjar bli desperat i Rysslands regioner. Bränsleransonering för privatbilister är ett faktum i stora delar av landet. På den ockuperade Krimhalvön kan privatpersoner inte tanka överhuvudtaget, medan andra områden har satt ett tak på inköpen.
Ovanligt framträdande
I den ryska ledningen (läs Putin!) har man uppenbarligen gjort bedömningen att det blir konstigt att inte adressera problemen publikt. I helgen medgav Rysslands president för första gången att Ukrainas drönarattacker orsakat bränslebrist när de drabbat infrastruktur.
Han och kretsen runt honom verkar ha kommit fram till och att det i slutänden blir alltför absurt att fortsätta förneka och skyla över svårigheterna som drabbar ryssarna i deras vardagsliv. Kanske försöker man på det här sättet säga till medborgarna: ”vi hör er”, och därmed undvika ytterligare kritik.
Frågan är om det fungerar eftersom nedstängningarna av internet redan skapat stort missnöje bland invånarna, vilket tar sig uttryck i form av antydningar om krigets påverkan i olika nätforum. Så var det inte tidigare.
Slut på pengar och rekryter
Regionerna i Ryssland är ansvariga för rekrytering till kriget och det kostar, vilket påverkar andra samhällsfunktioner när kassorna börjar sina. Och det kommer rapporter om att pengarna inte räcker.
Den desperata jakten på soldater har dessutom tagit sig särskilt dramatiska uttryck på senare tid. I mitten av juni rapporterade människorättsorganisationer och oberoende, utlandsbaserade, medier hur tvångsrekrytering skett mitt på gatan i Penza, tio timmar med bil sydost om Moskva.
Till synes planlöst greps män i gaturäder där de trycktes ner mot marken, sattes i handbojor och fördes till inskrivningskontor. Polisen hävdade några dagar efteråt och att man ”bara” ville kontrollera namnen mot rullorna. Samtidigt hotades befolkningen med straff om filmer delades kring händelserna.
Svårt säga när måttet är rågat
Frågan är om Putin och makthavarna i Kreml sitter säkert mot bakgrund av Ukrainas fortsatta attacker, som på olika sätt påverkar ryssars tillvaro.
När kommer droppen som får bägaren att rinna över och vreden riktas uppåt mot Rysslands högsta ledning?
Ingen vet.
Auktoritära system tenderar att leva vidare under lång tid för att plötsligt rasa samman. Historiskt har brist på bröd orsakat revolutioner och dramatiska omvälvningar i landet. Kanske närmar vi oss den punkten, men det ligger i sakens natur att de är svåra att spå om.
Vi kan åtminstone konstatera att för den ryska befolkningen i allmänhet är kriget inte alls lika långt borta som det var när allt började – den 28 februari 2022.