Att gå till MetLife Stadium i New Jersey beskrevs på förhand som ett ”Mission impossible”.
Men påståendet är en överdrift. Tekniskt sett är det fullt möjligt att ta sig till arenan till fots, även om det kommer med en del risker.
De senaste veckorna har amerikaner som rusat fram längs motorvägen plötsligt fått syn på fotbollssupportrar från länder som Skottland och Brasilien.
– Gå inte till arenan. Planera i förväg och res tryggt, löd budskapet från New Jerseys guvernör, Mikie Sherrill.
En som inte lyssnade var Zealand Shannon, som skaffade biljett till Frankrikes möte med Senegal.
– Jag satt och kollade på kartor och sånt och tänkte: ”Okej, det ser faktiskt ut som att jag har hittat en rutt som borde fungera”, förklarar Zealand som driver ett Youtube-konto med samma namn.
Han kollade hur lång tid sträckan beräknades ta (drygt 6,5 timme) och adderade ett par timmar för att vara på den säkra sidan.
– Jag bestämde mig för att starta från Times Square, som ju är New Yorks hjärta, säger Zealand.
– Efter att ha bott i New York i fem år kändes det här som något jag var bekväm med att försöka göra. Jag kände till områdena jag skulle gå igenom, så jag ville bara se om det gick.
Mörkar på Google Maps
Värt att notera är att rutten till fots från Times Square till MetLife Stadium inte längre dyker upp som ett alternativ på Google Maps.
Det har krävts stora polisinsatser för att få bort fansen från vägarna. Något som bekräftas av en insatsgrupp som sitter nersjunkna i brassestolar utanför arenan inför Ecuadors möte med Tyskland.
– Jag fattar att ni från Europa är vana vid att gå till era arenor. Men vi kan inte ha det så, säger en av polismännen.
Hans kollega nickar instämmande och inflikar:
– Det är alldeles för farligt. Tänk om någon blir påkörd?
Zealand, som till sist nådde fram till arenan med runt 43 000 steg i benen, är noga med att påpeka att han var beredd på att avbryta experimentet.
– Om jag hade stött på några stora hinder så hade jag inte fortsatt, säger han och tillägger:
– Jag försökte inte utsätta mig för någon fara och tänkte inte springa över motorvägar eller något sådant. Jag ville bara se om det gick att göra på ett sätt som kändes normalt – och det visade sig att det faktiskt fungerade.
660 procents prisökning
Så varför tar ens dessa fotbollssupportrar risken?
Svaret är enkelt: transportkostnader.
En närliggande parkeringsplats kostar omkring 225 dollar (ca 2 480 kronor) per VM-match, att jämföra med 40–75 dollar under ett NFL-möte.
Tåget till arenan, som sammanbinder New York med New Jersey, kostar normalt runt 13 dollar (ca 126 kronor) tur och retur. På matchdagar under VM ligger en biljett på 98 dollar (drygt 956 kronor) – en ökning med hela 660 procent, som egentligen skulle varit ännu högre. Lägg därtill att sträckan inte är längre än två mil – en sanslös kostnad per kilometer.
Buss – runt 20 dollar – är den överlägset billigaste lösningen (priset skulle ha legat på 80 dollar, men även i detta fall sänktes kostnaden efter massiv kritik). Problemet hittills har varit att dessa biljetter snabbt sålt slut.
Själv testar jag att ta en Uber till arenan fem timmar innan avspark, vilket landar på drygt 50 dollar för fem kilometers färd. Redan då ringlar köerna sig långa.
– Men det är inte alls lika illa farligt som det kommer vara om någon timme, meddelar chauffören Carlos, som är född och uppvuxen i New York.
När vi svänger in på det dedikerade området för just Uber-bilar, en bra bit från själva arenan, pekar han upp mot den enorma skylten med transportsföretagets namn.
– Kan du fatta hur mycket pengar de tjänar på det här mästerskapet? Det måste vara miljarder.
Skyller på Fifa
I mångas ögon är de styrande i New Jersey och New York boven i dramat. Det är trots allt de som har godkänt prisökningarna som försvårar för tillresta supportrar.
Guvernör Sherrill, som svors in i januari 2026, pekar snarare fingret mot fotbollsorganet, Fifa.
– Vi ärvde ett avtal där Fifa inte bidrar med en enda dollar till transporterna under VM. Fifa borde stå för transportkostnaderna... Men om de inte gör det tänker jag inte låta New Jersey betala notan, menade Sherrill inför mästerskapet.
Danielle Zanzari, ekonomiprofessor vid Seton Hall University, menar att detta är New Jerseys enda chans att täcka kostnaderna som mästerskapet medför.
– Även om supportrar kan vara upprörda över att betala omkring 100 dollar för en tågbiljett, så speglar priset de faktiska kostnaderna för att sätta in extra tåg, säkerhet och transportera tusentals människor till och från arenan under en mycket kort tidsperiod, förklarar Zanzari.
– Fifa skulle kunna göra mer för att hjälpa till att täcka kostnaderna för transporter, säkerhet och infrastruktur som värdländer och skattebetalare bär.
Zanzari hänvisar till en forskningsstudie gjord av Robert Baade samt Victor Matheson, som Sportbladet också har pratat med.
– De har uppskattat att värdstäderna för VM 1994 sammantaget gjorde förluster på cirka 5,5 till 9,3 miljarder dollar, trots förhandsprognoser om en vinst på omkring 4 miljarder dollar, förklarar hon.
Tillåter inte lokal sponsring
Vad Fifa väntas generera detta VM i Nordamerika och Mexiko? Omkring 13–15 miljarder dollar.
Victor Matheson, professor i sportekonomi vid Holy Cross, menar att det verkliga problemet är de betydande kostnader som påförts av Fifa som en del av arrangemanget.
– Det är ganska dyra saker som städerna förväntas stå för, säger Matheson.
I gruppspelet kostar biljetter till större matcher mellan 1 000 och 2 700 dollar, priser som bara ökar i slutspelet. Finalbiljetter väntas ligga på cirka 2 000–6 700 dollar och uppemot 30 000 dollar på andrahandsmarknaden.
– Men Fifa delar inte med sig av sina intäkter från biljettförsäljning. De delar inte intäkter från tv-rättigheter eller sponsoravtal. De har dessutom kraftigt begränsat möjligheten för lokala aktörer att ta in pengar via sponsring.
Att lokal sponsring inte tillåts är en regel som skiljer sig från många andra stora idrottsmästerskap.
– I Tokyo-OS kunde den lokala organisationen till exempel ta in över två miljarder dollar i sponsring, vilket hjälpte till att täcka kostnaderna, förklarar Matheson och påtalar Fifas besatthet vid att hålla sig till sina egna sponsorer.
– Vi säger ju inte ens ”MetLife Stadium” utan ”New York Stadium” under VM.
Tejpbitar på 65 000 stolar
Victor Matheson tar ett exempel från en annan värdstad, Boston.
En arrangör som för övrigt också har fått kritik för sina dyra tågbiljetter på matchdagar.
– På Gillette Stadium gick en praktikant runt till alla 65 000 stolar och satte tejp över små loggor på stolarna som hade arenans sponsor på sig, eftersom Fifa inte vill att andra varumärken syns under evenemanget, berättar Matheson.
– Det gör evenemanget dyrare för värden, eftersom någon måste göra allt detta manuellt, och visar hur strikt Fifa är när det gäller kommersiella rättigheter.
Men så här behöver det inte vara, menar professorn.
– I dam-VM i Australien ingick tågbiljetter i matchbiljetten. Det var ett mycket bättre upplägg, där man förhandlade fram gratis transporter för fansen. Det gjorde man inte i Boston och New York, säger Matheson.
– Vissa andra städer har dock gjort det billigare, Los Angeles till exempel. Men Boston och New York har begränsad kollektivtrafik och försöker täcka sina kostnader genom tågsystemet.
Och det är upp till Fifa att förhandla fram ett sådant avtal?
– Det fungerar som vid alla stora evenemang. Fifa förhandlar med lokala organisationer i varje stad. Det finns 16 olika lokala kommittéer för detta VM. Man skriver kontrakt om säkerhet, transporter, arenor och fan zones, långa kontrakt – ibland på 150 sidor. Problemet är att dessa avtal ofta gynnar Fifa mer än värdstäderna.
”De gör flera misstag”
När Qatar stod som värdland 2022 investerade qatariska myndigheter närmare 200 miljarder dollar i infrastruktur, inklusive nya tunnelbanelinjer och arenor.
Det kostar att arrangera ett världsmästerskap om allt ska fungera – och Victor Matheson tror att värdstäder generellt underskattar transport- och driftkostnader när de ansöker.
– De gör flera misstag. För det första överskattar de hur stort evenemanget faktiskt är. VM-finalen är enorm, absolut. Men varje match är inte en final, säger Matheson.
Dessutom har hotellen runt om i Nordamerika inte varit fullbelagda. I Toronto var 82 procent av rummen uppbokade under andra veckan i juni, att jämföra med 83 procent samma tid året innan.
En undersökning från American Hotel & Lodging Association visar att omkring 80 procent av hotellägarna väntar sig lägre bokningar än prognoserna.
– De missar att många av de här fansen inte är ”extra” turister, utan tränger undan andra turister. Hotellen är lika fulla som vanligt – det är bara andra personer som bor där, säger Victor Matheson.
”Positivt överraskad”
Förutom Sveriges sextondelsfinal mot Frankrike på tisdag, spelas även VM-finalen på MetLife Stadium.
Victor Matheson tror inte att det kommer bli några större problem att arrangera den avgörande matchen.
– Arenan har redan haft Super Bowl och har dessutom NFL-matcher med 85 000 personer varje vecka, så det här är inget nytt, säger Matheson men tillägger:
– Frågan är bara om Fifas krav gör det mer komplicerat än vanligt. Det är inte en ny situation kapacitetsmässigt, men frågan är snarare logistiken runt den.
Det är ingen hemlighet att sportanläggningar i USA oftast är byggda för transportering med bil, något som även fotbollsälskaren Zealand Shannon lyfter.
– Alltså, jag är amerikan, så jag är van vid stora arenor som ligger långt ute från stadskärnan, säger Zealand.
– Jag har haft turen att kunna gå på matcher i New York, Seattle, Vancouver och Philadelphia hittills genom mina olika jobb som YouTuber och jag skulle säga att jag har blivit positivt överraskad över logistiken.
Tips till svenska fans: ”Sparar pengar”
Vancouver och Seattle beskriver Zealand som ”promenadvänliga” – och syftar då inte på en utmaning likt den i New York/New Jersey.
Överlag ser han mästerskapet som lyckat hittills.
– Särskilt med tanke på rubrikerna och förväntningarna, eftersom jag har vuxit upp i ett land där kollektivtrafik inte direkt är vår starkaste sida, säger han.
Han har också ett experttips till de svenskar som vill ta sig till MetLife Stadium på tisdag:
– Om man bara vill ta sig dit på ett smartare sätt och ändå gå den sista biten, då kan man till exempel ta tåget upp till George Washington Bridge, gå över bron och sedan finns det flera olika sätt att ta sig vidare.
Väl där kan man förhoppningsvis få tag i en taxi eller eventuellt hitta en elsparkcykel.
– Bara för att spara lite pengar. Det är absolut möjligt, säger Zealand.
– Men man skulle vara ganska dum om man gick hela vägen från Times Square till stadion som en del av sin faktiska plan. Det enda skälet att göra det är egentligen om man, som jag, vill bevisa att det faktiskt går.