Som illustrerats i bland annat Draghi-rapporten från 2024, behöver Europa kraftigt öka investeringarna i infrastruktur, energi, innovation och försvar för att stärka konkurrenskraften gentemot framför allt Kina och USA. Tillgång till privat kapital genom banker, skuldfonder och institutionella investerare kommer att spela en avgörande roll i att möta det växande finansieringsbehov som dessa investeringar ger upphov till.
Kombinationen av innovation, entreprenörskap och tillgång till kapital har bidragit till att Sverige har producerat ett stort antal världsledande industribolag och framgångsrika teknikföretag. Den avgörande frågan är dock inte enbart hur mycket kapital som finns tillgängligt, utan under vilka förutsättningar det kan sättas i arbete.
När kreditgivare finansierar företag eller infrastrukturprojekt är säkerheterna en central del av kreditbedömningen. Ju starkare och mer förutsebara säkerheter som kan ställas, desto större är viljan att låna ut kapital och desto lägre blir normalt finansieringskostnaden.
För att säkerställa tillgången till kapital för framtida investeringar i företag och infrastruktur behöver Sverige se över och modernisera regelverket kring säkerheter och hur panter kan tas i anspråk. Regelverket för hur säkerheter ställs har inte moderniserats på länge och vid exempelvis en pantrealisation av vissa tillgångsslag är det en lag ifrån 1736 som fortfarande gäller. I praktiken präglas svensk kreditsäkerhetsrätt av komplicerade formaliteter, otydliga regler och ett system som inte hängt med i utvecklingen av moderna tillgångar och en internationell kreditmarknad. Detta hämmar investeringar, fördyrar finansieringar och försämrar svenska företags konkurrenskraft i längden.
Konsekvenserna av det föråldrade regelverket är inte teoretiska- de påverkar redan i dag hur företag strukturerar sina finansieringar och var kapital väljer att placeras. För pantsättning av enkla fodringar, som exempelvis bankkonton, krävs att en pantsättare inte kan disponera över kontot. Detta får till följd att i många större finansieringar ser kreditgivaren till att kontona som ska pantsättas finns i en jurisdiktion där pengarna som står på kontot fortfarande kan användas av pantsättaren.
För exempelvis ett medelstort bolag inom software, som inte har en mängd av inventarier som kan pantsättas eller andra fysiska tillgångar, skulle en effektiv pantsättning av konton vara en viktig del av att kunna få en kredit eller en lägre kostnad för sina lån.
Ett annat exempel är pant över aktier i de flesta onoterade bolag där aktiebrev måste ges ut och lämnas över fysiskt till kreditgivaren med de risker som det innebär att sitta på fysiska dokument. Det är en ordning som framstår som alltmer otidsenlig i en digital ekonomi. Genom att införa registerpanter för aktier i onoterade bolag skulle Sverige minska risken för dubbelpantsättningar och skapa den transparens som kreditgivare i dag ofta efterfrågar.
För att skapa bättre förutsättningar för viktiga investeringar i Sverige, stärka svenska företags konkurrenskraft och säkerställa tillgången till både inhemskt och internationellt kapital, behöver vi ett modernt regelverk för kreditsäkerheter som är effektivt, förutsebart och rättssäkert. I dag kan mindre formella misstag leda till att en säkerhet saknar sakrättsligt skydd, vilket ökar osäkerheten och finansieringskostnaderna.
Norge och Danmark har infört registerpanter för flera tillgångsslag, något som även Sverige bör överväga. Det som framför allt behövs är en genomgripande modernisering av reglerna för kreditsäkerheter och pantrealisation, så att Sverige kan erbjuda en kreditmarknad som är konkurrenskraftig, effektiv och anpassad till dagens finansieringsbehov. Det är därför välkommet att forskare vid Stockholm Centre for Commercial Law under de senaste åren har arbetat för en översyn av den svenska säkerhetsrätten.
Frågan förtjänar nu att tas vidare från den akademiska diskussionen till konkret lagstiftningsarbete med stöd ifrån det svenska näringslivet.
Maria Orrgard, General Counsel på P Capital Partners AB